HUCK

USA:s appellationsdomstol beslutade häromdan att det inte stred mot landets konstitution att amerikanska sedlar bär citatet "In God We Trust", samt att det inte är något fel med den "Pledge of Allegiance" varje Amerikanskt skolbarn måste svära varje dag. Denna trohetsed till den Amerikanska flaggan lyder;

"I pledge allegiance to the flag of the United States of America, and to the republic for which it stands, one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all."

Vad som är förvånande med denna textrad är inte dess starka nationalistiska drag (det är snarare förväntat), utan att man svär trohet till "en nation under Gud". Vad vi kan dra för slutsatser från denna ed är följande; det finns bara en gud. Det finns bara en nation som helt underkastar sig denna gud och därmed är en odelbar (indivisible), frihetsälskande nation som endast står under gud.

För det första, detta skapar ett konstitutionellt "privilegium" för monoteister, deras synsätt påbjuds av konstitutionen och bryter den moderna normen om att separera religion och staten. Jag försöker sätta mig in i hur det känns för till exempel en invandrad buddhist vars barn är tvungna att erkänna en annan religion i samband med sina studier. Det är antiproduktivt för bevarande av traditioner och kulturer och en väldigt påhoppade assimilation som jag är glad aldrig skulle accepteras i Sverige.

Vi måste också tänka på den propagerande faktorn detta får; är det konstigt att den stereotypiska Amerikanen ser sitt land som förmer än andra länder när de som barn dagligen matas med denna nationalism? Man svär sin trohet till flaggan, till staten. Mentaliteten som skapas är förvisso väsentlig för den enorma militära kraft USA uppbådar, men är det verkligen etiskt korrekt? Jag själv känner inga direkta skyldigheter till Sverige som en nation där mitt liv kommer i andra hand och nationens framtid i första hand. Bara för att jag råkar vara född på den mark de påstår sig äga äger dom inte mitt liv. Det är av just den anledningen jag är överlycklig över det slutgiltiga avskaffandet av värnplikten. Visst måste man erkänna att nationen fostrar en med skattefinansierade medel, men det ger inte nationen rätt att kräva tjänster av individen. En sådan byteshandel kräver en ömsesidig överenskommelse; staten kan inte betala mig för en framtida tjänst under min uppväxt när jag inte är mogen att förstå vad det är som krävs av mig.

USA har inte värnplikt, men ändå består den totala militära styrkan av över en miljon människor. Jag tror att det till stor del är den nationalism som propageras som står bakom detta, en mentalitet inbakas i utbildningen som skapar en vilja att tjäna sitt land och om nödvändigt: dö för sitt land. En del kanske till och med ser sig som Guds krigare, något som inte ligger långt borta om man ser USA som Nationen med stort 'N' under Gud. Hur är detta annorlunda från militanta gruppers metoder? Ta talibanernas metoder som exempel: de Heliga Krigarna matas med löften om att de strider för gud och vad de gör är Jihad och en belöning väntar i efterlivet.

Religion ska hållas isär från staten och skolan, det är många överens om. Vad jag gärna skulle se är att fler länder jobbar för att minska konstitutionell nationalism likaså. Om någon vill bära den svenska flaggan och drömmer om att strida för Sverige får han göra det. Om någon annan vill tro att Gud skapade världen på ett visst antal dagar får denne självklart göra det. men skolan och staten ska inte ha tillåtelse att påtvinga barn och ungdom religiös eller nationalistisk propaganda.

Följande inlägg består utav en sammanfattning av de stora förändringar som hände under renässansen som banade väg för det morderna samhället i form av en uppsatts jag skrev för skolan. Jag har även lagt till ett stycke där jag går vidare och talar om den kapitalism som under renässansen började utvecklas.

Renässansen startade som en idé, en slags rörelse. Den betonade den enskilda individen och kvalitativa värden hos människan. Det här tankesättet spred sig och påverkade till stor del utvecklingen under renässansen. Ett tydligt exempel på det är hur kyrkans makt tvingas tillbaka, människorna ifrågasätter den sanning kyrkan påstår sig ha. I och med  att protestantiska religioner anammas av många Nord Europeiska och Väst Europeiska länder har man inte heller längre en högste man inom kyrkan som förfogar över makten kyrkan utövar.  Tron på en himmel och ett helvete bleknar och kyrkan har inte alls samma okränkbarhet, något Gustav Wasa bevisar när han skändar kyrkor för att få pengar att betala sin armé med.

I samma veva som kyrkans absoluthet började ifrågasättas började ideologier och världsåskådningar diskuteras, framför allt ur renässansens typiska tidigare nämnda humanism. Man ansåg, helt tvärtemot hur det var på medeltiden, att jaget i första hand skulle bejakas. Detta ledde fram till idéer om att alla människor har lika värde och där hittar man en grogrund för demokratin, trotts att det tog många år innan den etablerades. Denna nya frihet för diskussion och åsikt kombinerat med de prestigeidealen som fanns ledde till en mycket starkare vetenskaplig nyfikenhet än vad man hittar på medeltiden. Men en del gamla troll spökade fortfarande; efter att Galileo Galilei publicerat idéer om en heliocentrisk världsbild blev han  åtalad för kätteri och dömd till husarrest av den katolska kyrkan. Empirismen började även den växa fram när man ville hitta de sanningar kyrkan inte kunde besvara eller kring de punkter kyrkan hade uppenbart fel.

På grund utav att man ser många moderna värden växa fram under den här perioden räknas renässansen ofta som början på den moderna eran.

När kyrkan tappade makten växte kungens makt, och han insåg värdet i att behålla och utvidga den. En stark centralisering genomfördes därför i flera länder i Europa och kungen fick mer direkt makt. Våldet centraliserades även det när ett så kallat våldsmonopol infördes för att motverka inre stridigheter i länderna, endast kungens armé fick existera. Ur det här växte så småningom nationalstaten fram, det som vi tänker på när vi refererar till länder; ett folk som bor inom ett område med fasta gränser där gemensamma värden och mål delas.

I och med att den vetenskapliga utvecklingen nu tilläts gå framåt, med etableringen av astronomi och liknande blev det lättare för Européerna att färdas på havet. Handeln med öst var som under medeltiden mycket eftertraktad men det fanns en del länder där emellan som till exempel det Osmanska Riket som förhindrade transport över land. Detta gjorde att en vattenväg till Indien var mycket eftertraktad, något som blev starten för den kommande tidens upptäcktsresor och i pga. att värdefulla resurser hittades även koloniseringar.

Dessa resurser hade ett stort värde i "den gamla världen" och borgarna insåg att de kunde tjäna på denna handel om de själva tog in varor till landet och sålde. Man "investerade" då i denna handel genom att betala för skeppet som sänds ut med förhoppningar om att det ska återvända med varor och resurser som kan sälja för ett pris högre än vad som först spenderades. Handeln som växte fram koncentrerades i länder med möjlighet till sjöfart; det vill säga länder längs kusten. Stora städer och växte fram i och med handeln; handelsmannaklassen etablerades och allt fler kunde leva som borgare och försörja sig genom handeln. Detta förstärkte den centralisering kungens nya grepp om makten innebar eftersom att de stora städerna och då inte minst huvudstäderna var utgångspunkter för den handeln inom landet de allra flesta började bero på.

Detta beroende kommer ifrån de förändrade förhållanden på gårdarna runt om i Europa. Mot slutet av medeltiden var förhållanden dåliga med svält och sjukdom vilket ledde till en drastisk befolkningsminskning. När befolkningen minskade räckte den tidigare bristande matproduktionen till så att de allra flesta fick det bättre ställt, många kunde även sälja överskott och därmed få in pengar. Detta tillsammans med de nya idealen som spreds söderifrån jag berättade om i början fick den vanliga människan att försiktigt börja inhandla förnödenheter istället för att producera allt själv. När man nu kunde köpa en del varor tillät det specialisering; istället för att producera mat själv kunde man tillverka annat och sälja det för att köpa mat och förnödenheter. Allt detta var ännu en motor till den framväxande handeln och etableringen av en pengabaserad ekonomi.

Sammantaget är det framför allt handeln och den globala kontakten i växelverkan med de liberala och humanistiska idéerna som karaktäriserar renässansen och till mångt och mycket skiljer den från medeltiden. Man hittar där frön till de system vi idag har i västvärlden och jag skulle vilja säga att renässansen var epokbildande och definitivt unik  nog att särskiljas från medeltiden.

Här slutar uppsattsen

Det är utifrån det här våran moderna värld har skapats. Kapitalismen växte fram genom handeln och spreds just pga. de koloniseringar och exkursioner som låg till grund för denna handel. Kapitalismen är sådan att den genast slukar alla samhällen kring sig genom att där det finns resurser som det lönar sig att utvinna, de områdena gör kapitalisten allt för att lägga vantarna på. Det är just det som lett till den globala koloniseringen samt moderna företags giriga utnyttjan av resursrika länder vars befolkning (ironiskt nog och i direkt följd av just denna kapitalistiska utspridning) är fattig och utmärglad. Den omättliga kapitalistiska organismen har nu snart slukat alla de resurser vi kommer åt på jorden och dess blick riktas allt mer ut i universum.

Kapitalismen är, trotts allt negativt den skapar, bränsle för vetenskaplig framgång. Vi behöver fråga oss själva hur högt vi egentligen värderar denna vetenskapliga framgång när vi debatterar om en jämställd värld där alla har goda ekonomiska möjligheter.

Kapitalismen kan inte existera om inte kapitalet till stor del ligger hos en liten skara människor medan den resterande mänskligheter utnyttjas för att förvalta detta kapital och gärna utöka det. Som jag antagligen har argumenterat om i tidigare inlägg är det viktigt att tänka på att ett kapitalistiskt företags enda drift är att öka vinsten. En ökad vinst kräver att löner hos anställda pressas så lågt som möjligt utan att andra aspekter som påverkar vinsten.

Till exempel är det inte svårt att förstå att hårt drivna slavar skulle ge högst effektivitet i förhållande till vad deras "driftkostnad" är. Ett företag som säljer varor tillverkade av slavar skulle dock bojkottas av många länder så det är inte fördelaktigt för företagen att använda sig av slavar i dagens förhållanden utan man utnyttjar billig arbetskraft i u-länder där lönerna och arbetsförhållandena är värdelösa. De flesta företag har dock bättre avlönade arbetare, men det ur vinstsyfte. Den image företaget visar upp påverkar till stor del vinsten så många kapitalistiska företag skapar idag bra förhållanden på de flesta nivåer. (Undantagen är då industrier som utnyttjar billig arbetskraft).

Trotts det får man aldrig glömma att kapitalismen alltid jobbar emot största möjliga vinst. Även om den inte innebär en arbetarklass som lever på existensminimum trycker den konstant åt det hållet så fort förhållandena i världen tillåter. Om demokratin och den upplysning vi har i västvärlden idag skulle börja förfalla är det mycket möjligt att produktionen förläggs i utvecklingsländer hos de allra flesta företag och det skulle kunna pressas till den nivån då denna av kapitalismen undertryckta arbetarklass återuppstår i västvärlden efter att ha upplevt en progressiv förbättring där de senaste 100 åren. Kapitalismen är en best som hungrigt iaktar den riktning världen följer.

-David Ramnerö

jag läste nyligen boken "Brave New World" av Aldous Huxley, skriven 1931. Det är en klassisk samhällsskildring som utspelar sig i ett väldigt annorlunda London år 2540. Huxley skrev boken efter att under ett besök i USA förundrats över kärleken till industrialism han där såg, betraktandet av Henry Ford som en slags messias parodieras i boken.

Samhället i Huxleys verk är högst industriellt. Sexuell förökning är otillåten, istället tillverkas alla människor i laboratorium från noggrant utvalda könsceller. Människorna masstillverkas och konstgjord bildning av tvillingar leder till att en del har upp emot 80 tvillingar. De färdiga fostren behandlas därefter med alkohol för att förhindra dem från att bli smartare eller större än dom behöver vara för det yrke dom redan blivit valda till. Samhället bygger otroligt mycket på psykologi; barnen behandlas konstant med sömninlärning som får dem att tycka om det yrket som valts ut till dem och ogilla allt vad de bör ogilla. Alla blir även behandlade för att tycka om den syntetiska drogen "soma", samt ogilla allt som har att göra med längre förhållanden och egentlig vänskap.

I Huxleys framtidsvision skapar detta ett samhälle där alla är lyckliga. även om ingen är fri. Det är svårt att säga att man inte skulle vilja leva i en sådan värld, för om man var född där så skulle det vara den enda värld man ville leva i. Ens uppväxt skulle ha format en perfekt så att livet man hade framför sig kändes njutbart och som det bästa tänkbara livet. Det här är något som stör mig, jag är vem jag är och jag tänker som jag tänker baserat på hur jag har blivit bemött och behandlad under min uppväxt. Den värld jag nu kan se på och peka ut felen i och säga att jag aldrig skulle villja leva i skulle begränsa mig för att jag inte skulle veta om eller söka efter något annat.

Om man fortsättar att filosofera i de banorna är det naturligt att ifrågasätta sitt eget liv, sin egen frihet. Även om jag inte har blivit behandlad med alkohol för att få begränsad intelligens så kan jag aldrig komma förbi den för människor naturliga gränsen. Om jag skulle vara dummare än jag var nu då skulle min värld vara mer begränsad, min uppfattning av min omgivning skulle vara mer utav en illusion än den är nu. jag skulle inte känna till eller kunna tänka mig den världsbild jag har nu, jag skulle inte kunna föreställa mig de tankebanor jag nu kan tänka. Jag kan till viss del relatera till denna subhumana intelligens när jag tänker tillbaka på min barndom. Min världsuppfattning då var mycket mer begränsad, jag kunde inte inse eller ifrågasätta saker på det filosofiska planet. Fysik förstod jag inte, saker föll nedåt för att det bara var så.

Men om jag nu skulle vara smartare än jag är idag, hur skulle jag tänka? Jag talar inte om intelligens som är möjlig för människor utan en mycket högre, vad skulle då vara min verklighet? Jag ser världsuppfattningen jag hade som barn som en illusion, men vad säger att min nuvarande världsuppfattning är mindre av en illusion? Vad som står emellan oss och all vetenskap är oss själva. Vi begränsas av våra sinnesorgan, allt vi upplever är tolkningar gjorda av en kropp anpassad att leva som jägare och samlare. Vi begränsas av våran intelligens som hindrar våran fattningsförmåga.

Den enkla arbetaren i Huxley's framtida London har kanske ett lyckligare liv än vad jag har, även om hans fattningsförmåga ligger under min. Om man inte tror på en högre mening för ens existens ligger det nära till hands att sätta sitt livs mål vid att vara glad och nöjd, så kanske har den enkla arbetaren det bästa liv man kan tänka sig? Jag åtrår förstås kunskap och vishet, och där ligger jag bättre till än denne arbetare, men om jag inte skulle göra det. Om jag skulle åtrå den enkla arbetsdagen och inte bry mig om något annat, skulle det livet vara bättre eller sämre än det jag lever nu?


Det enkla svaret på den frågan är att den inte har något svar. Allt är relativt, allt vi uppfattar är vad vår hjärna tolkar åt oss. Vi kan inte fullt sätta oss in i någon annans situation, någon annans värld. Vi är våran egen värld, vi kan inte se omgivningen genom andra ögon än våra egna.

-David Ramnerö.

Det har inte blivit så många riktiga inlägg på sistone, all min skrivlust uppslukas av alla de uppsattser jag måste skriva. Efter följande har jag dock bara en uppsatts och en bokrecension kvar.

Renässansens bild av medeltiden är ofta nedlåtande; det anses ha varit en period där utvecklingen stod stilla eller till och med avvecklades. Hur sant är egentligen detta? Kan det verkligen vara så att det skedde en avstanning inom utvecklingen? I så fall, vad ligger bakom detta?

För att få svar på det bör man först ta en titt på den utveckling som skedde innan medeltiden, under antiken. Framstegen handlade där framförallt om filosofi, matematik, arkitektur, politik och administration. De rent teknologiska framstegen var få, och likaså de kemistiska och biologiska framstegen. Inom fysiken utmärkte sig Arkimedes med principen om kraften ett föremål påverkas av när det sänks ned i vatten beroende av hur mycket vatten föremålet undantränger. Atomteorin fanns men var ej utspridd. På samma sätt förnekades Aristarchos heliocentriska världsbild, vilket kan anses vara det största framsteget inom astronomin.

Sammanfattningsvis kan vi alltså säga att vetenskapen gjorde stora framsteg under antiken inom vissa områden. Inom andra områden stod det däremot ganska still. I och med Roms fall började medeltiden och mycket förändrades, många av förändringarna innebar annorlunda förhållanden för den vetenskapliga utvecklingen. När de romerska och grekiska idealen bleknade i Europa tog de germanska folkens ideal över. Den utbredda gåveekonomin ledde till ett mer stoiskt tankesätt där lydnad och ära var allt. Det i kombination med den utbredande kristendomen som var en andra centralstyrd kraft i rikena i Europa ledde till den otroliga makt kyrkan fick.

Troheten mot gud var av största vikt, den var till och med viktigare än att vara lydig gentemot sin herre. Den troheten uppfyllde man genom att lyda kyrkan och kyrkan fick därmed en annan typ av makt än den politiska överhögheten. Detta påverkade den dokumenterade vetenskapens spridning. Eftersom att Bibeln till stor del bestod utav mycket gamla skrifter stämde de inte överens med de vetenskapliga framsteg som hade gjorts i bland annat Grekland. Kyrkan fördömde då mycket av Grekernas framsteg inom vetenskapen och många av dessa glömdes helt enkelt bort i Europa. De naturorienterande ämnena utvecklades därmed knappt alls under Medeltiden utan man satte sin tilltro till Aristoteles felaktiga teori om de fyra elementen, den teori som kyrkan stödde.

Utan de naturvetenskapliga ämnena som bas förhindrades mycket av den teknologiska utvecklingen även om det förekom en del framsteg. Ett exempel på ett sådant framsteg är uppfinnandet av glasögonen. Upphovsmannen är omtvistad, men forskarna är relativt säkra på att de uppfanns i Italien mellan 1280 och 1300. Föregångare till glasögonen hade dock funnits länge och boken "Opticez thesaurus Alhazeni", författad av den arabiske forskaren känd i Europa som Alhazen anses ha varit otroligt viktig för glasögonens utveckling. Detta leder oss in på en annan företeelse som under medeltiden såg till att den gamla antikens kunskap inte gick under; Arabriket. Araberna värnade om de gamla rikenas kunskap till skillnad från de Europeiska rikena och när renässansen sedan skedde i Europa var det från Araberna man fick kunskapen om de gamla grekerna. Araberna hade heller inte kyrkan som förbannade dem som arbetade med saker som medicin, anatomi eller annat som "lägger sig i naturens ordning" så kring de områdena gjordes många framsteg.

Men kan verkligen den totalitära kyrkan vara det enda som skilde Arabernas vetenskapliga förvaltning och utveckling från Européernas konservativa vattentrampning?  Jag skulle säga att hur själva samhället var uppbyggt även bidrog till detta. Eftersom att den största delen av befolkningen var livegna bönder levde man i små byar mycket utspritt, otroligt få städer fanns och de som väl fanns var små även de. Araberna ägnade sig åt handel tidigare vilket ledde till att större städer uppkom tidigare. Bristen på städer samt vägar i Europa gjorde att kunskap inte spreds på samma sätt och de få vetenskapsintresserade som fanns kunde inte dra nytta av varandra för att göra framsteg.

De enda som faktiskt hade en chans att ägna sig åt vetenskapliga studier var munkar och adelsmän, men där fanns det andra problem. För en adelsman var det till exempel inte värdigt att ägna sig åt någon annan aktivitet än att strida, en adelsman som drog sig åt det vetenskapliga hållet blev av med sin heder. Prästerna och munkarna hade konstant kyrkan tittande över deras axlar, att ställa frågor om det naturliga var att tvivla på gud. Ett exempel är den engelska vetenskapligt intresserade munken Roger Bacon. Han var mycket inspirerad av de Arabiska forskarna och kritiserade de rådande idealen där blind tro var en dygd. Han uppfann förstoringsglaset efter att ha läst Alhazens tidigare nämnda bok och började efter att ha läst om Ibn Firnas försök att konstruera en flygmaskin själv skissa på olika typer av fartyg och flygplan. Han var även tidig med att tro att jorden var rund. Bacon kastades i fängelse av kyrkan för sina upprepade ifrågasättningar av guds natur och sin okristliga sökande efter vetenskap.

Den perioden som följde medeltiden, renässansen, innebar radikalt ändrade förhållanden för vetenskapen. Man ser tydligt att renässansens uppkomst gick hand i hand med en försvagad kyrka samt den ökande handeln under slutet av medeltiden. Den handeln, som framför allt bedrevs för att få tag på lyxvaror skapade dels bättre kontakt med riken så som Arabriket vilket förde in kunskap, men det ledde även till uppkomsten av städer. Dessa städerna skapade grunden för en pengabaserad ekonomi och en borgarklass uppstod som stadigt ökade i makt.

Dessa borgare hade helt andra möjligheter att ägna sig åt vetenskap i jämförelse med de livegna bönderna. När de Europeiska rikena samtidigt fick starkare och starkare administrativa ledare så som kungar minskade kyrkans makt och vetenskapen fick mer utrymme. Med tiden förändrades tankesättet där den ynkliga människan som bara var en del av en massa inte skulle ifrågasätta gud och sökandet efter kunskap blev inte bara tillåtet men även ärofullt.

Det är lätt att se att det inom många vetenskapliga områden rådde så gott som status quo under medeltiden men man ska inte underskatta de teknologiska avancemang som faktiskt gjordes. De områdena där tekniken gjorde framsteg framför allt var kring stridsteknik och vapen samt odling. Inom odlingen uppfanns bättre verktyg, man började med treskiftet och väderkvarnen förenklade malningen av säd. Dessa teknologiska framsteg är förståeliga eftersom att de förenklade livet för de livegna bönderna, de var relevanta och användbara i vardagen. Inom krigföringen var det främsta framsteget stigbygeln. Den tillät riddare i tunga och ohanterliga rustningar sitta till häst vilket gav dem en stor fördel i strid. Medeltiden var till stor del inriktad på strid och utvidgande av riken så den teknologi som gav fördel inom krigföring såg en hel del framsteg.

Trotts dessa uppfinningar måste man oundvikligen säga att vetenskapen till stor del stagnerade under den nästan tusenåriga medeltiden i jämförelse med både tidigare och efterkommande perioder, det var sannerligen en mörk tid.

-David Ramnerö.

Svenskauppsatts som rör ämnen jag tidigare skrivit om:

Tänk dig att du, tillsammans med en god vän, bestämmer dig för att åka på en resa. Ni diskuterar resemålet och kommer tillslut fram till att ni vill åka till Kongo-Brazzaville. Främst är ni lockade av naturen och djurlivet så när ni rest dit beger ni er ut på en guidad tur. När du får syn på en familj schimpanser, en mamma med tre ungar, som högt uppe på en gren bland lövträdet väcks plötsligt starka känslor inom dig. Schimpansmamman sitter med ungarna i famnen medan hon varsamt plockar skräp och smådjur från deras päls och du blir gripen av hur mänsklig det moderlika beteendet framstår. Schimpansmamman vänder plötsligt huvudet mot den passerande jeepen du sitter i och möter för ett par sekunder din blick. Du ser inte et djur i dess ögon, du ser en personlighet.


Alla har vi väl hört talas om evolutionsläran, och de allra flesta accepterar den på samma sätt de accepterar mycket annat; så är det bara. Hur många drar det egentligen längre än så? Hur ofta funderar du över vad Darwins teori verkligen innebär?  Hur många förstår egentligen de väsentliga grunderna för det naturliga urvalet? En del hävdar att evolutionsläran är ett felaktigt påhitt, oftast för att de helt enkelt inte förstår de essentiella grunderna. Det verkar inte verkligt för dem på samma sätt som det kan kännas overkligt att vi är uppbyggda av samma atomer som träd och växter. Samma atomer du hittar i en näringsrik mull. På samma sätt var det länge overkligt för många att jorden skulle kunna vara rund.

Men enbart för att något ligger utanför vårt förstånd, innebär det att det inte stämmer? Naturligtvis gör det inte det. En del kreationister hävdar att DNA-kodens komplexitet är nog bevis för att det måste finnas en ”guidande hand” bakom dess utveckling. Det är bara ett av de få fall där kreationisterna ignorant säger att naturens outgrundliga natur är ett bevis för existensen av en gud. Bara för att vi inte förstår det, betyder det att en omnipotent gud är den enda förklaringen för dess existens? När det kommer till kritan är inte ens evolutionsläran oförståeligt alls, så länge man behandlar den som en princip och inte försöker gå in på molekylär nivå.

Evolution bygger på principen ”naturligt urval”. Det innebär att arters DNA slumpvis muterar och de muteringar som ger individer med egenskaper som förenklar överlevandet gynnas och förs vidare. Det här bygger på tre fakta. Det första innebär att positiva egenskaper hos en individ tillåter den att får en större mängd avkomma som klarar sig bättre och får bättre avkomma än individer utan denna positiva egenskap. Det är logiskt, när man tänker sig den konkurrens som finns om de olika nischerna i djur- och växtriket. Den andra är faktumet att egenskaper förs vidare från förälder till barn, något ingen kan förneka eftersom det tydligt kan ses med det blotta ögat. Det tredje och sista faktumet är det att gener kan mutera. Det är ingenting kreationisterna förnekar. Det är väl dokumenterat att gener muteras pga. utom-stående faktorer så som strålning och virus. Mutationer kan även förekomma när fel uppstår i celldelningen. Få kreationister förnekar något av dessa faktum, vad de förnekar är att de tillsammans pekar mot naturligt urval, något som tordes vara en närliggande slutsatts om man ser på det alltsammans utan förutbestämda åsikter. 

Kreationister argumenterar i många fall att jorden är ca. 6000 år gammal eftersom att det stämmer överens med Bibelns tidlinje. Här ser vi ett annat vanligt förekommande symptom när det kommer till kreationister;  de ”vet” sanningen och försöker hitta bevis för den istället för att utifrån den fakta de får vid forskning dra slutsatser. Det här skapar naturligtvis problem eftersom att det finns så mycket forskning som visar på att jorden existerat i minst 4,5 miljarder år. Det räcker med att se på den korta tid människan varit civiliserad för att kunna datera jorden till äldre än 6000 år: rester från det Sumeriska rikets första period har daterats till 5300 f. Kr. Baserat på fynd i form av människo-skelett och liknande har människans ålder beräknats till 200.000 år. För att inte tala om andra organismer; den första organismen man känner till har beräknats till att först existerat ca. 3,7 miljarder år sedan.

För att datera fynd som dessa används framför allt kol-14-metoden, det är där kreationisterna kommer in. Kol-14-metoden är något kreationister förnekar blankt.  Kol-14-metoden (eller C14-metoden) går ut på växters upptagande och omvandlande av koldioxid.  Kolatomerna ur denna koldioxid används för att bygga upp celler och samma kolatomer bygger upp djurs celler när de i in tur konsumerar växten. Koldioxiden i luften består av olika kolisotoper, delvis har vi den vanliga ¹²C som är stabil. Den andra isotopen, ¹⁴C, sönderfaller dock med en väldigt definierad halveringstid. Organismer har därför en liten andel ¹⁴C isotoper i sig så länge de lever och bildar nya celler. När de dör bildas inga nya celler så andelen ¹⁴C isotoper sjunker i och med dess sönderfall. Genom att mäta hur mycket ¹⁴C som finns kvar i organiska fynd kan man datera fynden mycket exakt. Även om metoden inte räcker för att ålderbestämma föremål äldre än 60.000 år i och med att halten ¹⁴C tillslut blir så låg räcker den gott och väl för att bevisa att jorden verkligen inte skapades för 6000 år sedan.

Ett vanligt kreationistargument mot kol-14-metoden är att sönderfallshastigheterna kan ha varit annorlunda förr i tiden. Det är ett helt ovetenskapligt argument eftersom att sönderfall bygger på förhållandet mellan internukleära krafter i ämnet i fråga, växelverkan mellan krafterna. För att sönderfallshastigheten för ett bestämt ämne skulle ändras så skulle krafterna i sig själva behöva ändras vilket helt och fullt strider mot vad vi vet om krafter.

Jag tycker själv att det är ganska uppenbart att vad kreationister gör när de försöker förklara sin tro med vetenskap är en desperat handling för att försvara sin egen trygghet. De har onekligen en trygghet i religionen och de känner att den tryggheten på något vis är hotad av moderna teorier.  Därför ger de sig in i vetenskapen med en otroligt vinklad inställning, de försöker inte lösa frågor och få reda på svaren, de försöker finna frågor som ger de svaret de redan tror sig ha. Jag tror att det är viktigt att man ska kunna ta världen för vad den är, släppa säkerhetens stöd och bara försöka ta in. Det är klart att man får tolka världen som man själv ser den, men om man tvingar sig att se något man vill se då lurar man sig själv. När jag ser mig omkring då hoppas jag att jag ser världen. När jag ser in i en schimpansmammas ögon,  då ser jag en del av mig själv.

-David Ramnerö

Sanning eller bara en nidbild?

Det har nu gått några dagar sedan Tjeckiens president, Václav Klaus, skrev under Lissabonfördraget, som sagt så var det bara en tidsfråga. Nu förbereder sig EU med ett toppmöte inför det att fördraget träder i kraft någon gång i början av december. Förändringen vi står inför därefter kommer ske successivt skulle jag säga, någon större skillnad kommer antagligen inte att vara märkbar den första tiden. Sedan är det bara att anta att Euron kommer vara på tapeten igen, och det att EU ska han en gemensam president och utrikesminister kan man anta är något som kommer viljas ta upp så fort som möjligt.

När vi sedan har det, en gemensam president och gemensam valuta, vad står på tur? Jag tvivlar på att vi kommer att ha ett gemensamt språk på annat sätt än nu där vi använder engelska i andra hand, dock är det troligt att det kommer läggas mer fokus på varje individs inlärning av engelska för att gradvis ska en befolkning där merparten talar engelska flytande. Det ökar samförstånd och en känsla av gemenskap, så det är förståeligt. Det är mycket möjligt att det är just det EU kommer att arbeta med i början framför allt, att skapa gemenskap inom EU. Det tillåter EU att bli en entitet på ett annat sätt och kommer att påskynda den almänna acceptansen av EU som en stat. Vad EU då, när det tillslut är en stat, kan tänkas göra är lite svårare att förutspå, men Amerikansk utrikespolitik ligger nära till hands. Oavsett attityd så kommer EU att som en stat bli en stormakt.


EU har dock än så länge en större demokrati än USA (det kan dock komma att ändras om det blir så att EU-presidenten kommer väljas utan folkomröstning) i och med medborgarinitiativet. Från http://ec.europa.eu/:

Medborgarinitiativet innebär att du som EU-medborgare kan uppmana kommissionen att lägga fram lagförslag på områden där EU har befogenhet. I Lissabonfördraget står det att minst en miljon medborgare från ett ”betydande” antal länder måste skriva under initiativet. Men där står ingenting om detaljerna.

Praktiska frågor som därför måste lösas är bland annat: Hur många länder är ”ett betydande antal”? Hur många underskrifter behövs från varje land? Hur gammal måste man vara för att få delta, och hur ska man kontrollera namnunderskrifterna?

Jag ser dock inte det här som något direkt nytt, det är ju precis det här man gör när man går ut och demonstrerar och står för vad man tycker. Demonstrationer är egentligen ett starkare demokratiskt verktyg pga. att det visar ett starkare engagemang; att resa långt för att marschera i timmar kräver mer vilja och passion än att skriva under ett initiativ. Samma princip innebär dock att det antagligen inte skulle vara allt för svårt att skaffa 1 miljoner underskrifter när det kommer till känsloväckande frågor.

Framtiden är oviss och det mesta pekar på att de åren vi levt i välfärd oöverträffad sedan efter den industriella revolutionen här i Sverige är över, likaså för resten av västvärlden. Ett tredje världskrig känns fortfarande långt borta, men vi kommer allt närmare förhållanden där krig uppstår: makter, stora relativt till situationen, konkurerar om resurser och land. Att gissa sig till gnistan som skulle utlösa denna bomb är svårt i nuläget, men jag lägger mina pengar på att det kommer ske i Östasien.

-David Ramnerö

Det har hänt mycket inom politiken sedan jag senast skrev om politik. Nordkorea har lugnat ned och deras kärnvapentest var inte något mer än en uppvisning av muskler. Obama har helt ogrundat fått fredspriset vilket en gång för alla visat att det inte är ett respektabelt pris på samma sätt som de andra nobelprisen (möjligtvis med undantag för ekonomipriset). Men det största för oss här i Sverige måste ändå vara Lissabonfördraget.

Irland har röstat ja och enbart Tjeckien kvarstår, ett land som antagligen inte kommer kunna stå emot påtryckningar från övriga EU.

Vad innebär då Lissabonfördraget? Det är en reform av EU:s konstitution som placerar mer makt hos EU parlamentet med en president som sitter en period istället för systemet nu där ordförandeskapet roterar mellan medlemsländerna. Denna president väljs av de sittande i parlamentet. Fördraget stärker även EU:s gemensamma utrikespolitik med bildandet av en gemensam utrikesminister kallad "Hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik" som även innehar posten som vice ordförande i kommissionen och ordförande i EU:s råd för medlemsländernas utrikesministrar.

Många av de här förändringarna kan tyckas välkomna, att parlamentet får mer makt tycker många är bra för att det tidigare har tagit så lång tid att fatta beslut och EU har inte fått mycket genomfört. Vad man dock gör med detta fördrag är att man placerar makten längre ifrån individens händer. Vi i Sverige röstar fram ett antal personer som åker iväg och i sin tur röstar för vilka som ska få de tyngsta maktpositionerna. Om man redan nu tittar på hur svårt staten har att se de små samhällena och bara utvidga och kosta på i städer och välkända områden är det inte svårt att se att de små områden kommer att får det ännu svårare att göra sina röster hörda. Om utvecklingen fortskrider i samma riktning är det till och med möjligt att Sverige som land får det svårt att göra sig hört.


För visst är det tydligt åt vilket håll utvecklingen går: EU är på väg att bli en stat, Lissabon fördraget flyttar EU ett steg närmare till att vara USA 2. Det kan ta några år men jag skulle säga att innan nästa sekel så kommer EU att vara ett enda land uppbyggt av stater, det är dock möjligt att förändringen sker mycket snabbare än så. Vi har nu snart en gemensam president, den gemensamma valutan kommer antagligen att spridas till de länder som inte accepterat den än nu med EU:s ökade makt, lagar delas redan och EU kommer i och med Lissabon föredraget att ses som en entitet istället för de tre pelare det förut var uppdelat i.

Vad som oroar mig mest är att vi då får ännu en stormakt i världen. Ryssland är sakta men säkert på väg tillbaka till diktatur, det styrande partiet Enade Ryssland har nu ensam majoritet i nästan alla kommuner. Det är otvivelaktigt att Ryssland vill vara en stormakt. USA förblir den största stormakten och kommer alltid att fortsätta sig att lägga i runt omkring i världen eftersom att deras ekonomi bygger på konstant krigföring. Med framtida EU har vi då tre stormakter, men vi bör även tänka på att Kina är på god väg att bli en egen supermakt och det finns andra kandidater så som Indien som utvecklas väldigt snabbt.


En värld med supermakter är en värld med starka klasskillnader, en värld där mindre länder blir överkörda och utnyttjade och en värld där det krigas konstant. USA och Ryssland har svårt att komma överens redan nu, hur ska det gå när vi har minst fyra supermakter världen över?


-David Ramnerö.

Människans grundläggande behov kan sammanfattas som föda, kärlek och vänskap, och en känsla av syfte. Den här meningen med livet kommer ofta av sig själv i och med att de andra två behoven uppfylls, till exempel ser många att se till att deras barn växer upp och mår bra är meningen med livet, och det kan man ju inkludera i kärlek. I dag har vi människor dock mycket mer vi anser att vi är i behov av. Det kan vara allt från en utbildning till en mobil till en ”egen stil” till någon form av kändisskap. Man skulle kunna tänka sig att det är behov som inte är egentliga utan mer ett uttryck för vår strävan efter något bättre när vi redan har det vi behöver.

Betyder det då att vi har det bättre idag, för att vi har tid att bry oss om petitesser? Jag skulle nog säga att det är möjligt om man kollar på dem som verkligen känner dessa behov, deras levnadsstandard och deras ”behov”, men om man ser efter är detta skikt av välmående en liten procentenhet av den totala befolkningen. Om man undersöker hur många som inte har de grundläggande behoven; föda, kärlek och mening med livet, så är den siffran ofantligt stor i dagens samhälle, personerna som tillhör det skiktet syns däremot inte lika mycket. Jag kan inte säga att jag har en definierad procentenhet för hur stor del av befolkningen som idag svälter, men jag kan med säkerhet säga att de är fler till andel av befolkningen procentbaserat än hur många som svälte under jägar- och samlar perioden, kanske fler än någonsin.

Kanske inte de som idag känner de där sekundära behoven skulle anse att jägarna och samlarna hade det bättre, men på det stora hela tror jag att vår levnadsstandard ligger långt under den nivå den en gång var på. När alla var jägare och samlare hade vi inte skikten där en del hade mat och en del inte, antingen var alla i stammen mätta eller så svalt alla. Att man bara behövde samla mat för dagen och pga. att alla hjälpte till med det så var det ovanligt att födan inte räckte till. Om man jämför det med hur en del idag arbetar så gott som all vaken tid för att producera mat åt andra men knappt själv kan äta sig mätta, medan andra har något ”viktigt” pappersarbete och aldrig behöver oroa sig om att skaffa mat. Den här uppdelningen där en del arbetar för att tillfredsställa allas behov av föda är något som utvecklats tilltagande sedan jordbruket och landägandet tog fart. I och med att samhällen bildades eskalerade detta vilket resulterade i flodkulturerna där skiktningarna var legendariskt stora, den mäktiga farao betraktades som något av en gud till exempel. Samma trend har hållit i sig fram till idag, dock är det mer globalt; det Amerikanska imperiet och de andra västerländska länderna föds av arbetare i fattiga länder världen över som själva svälter. Statiska samhällen baserade på jordbruk kräver landägande och det leder till enorma skiktningar men även handel. Handel kan ses som något positivt, men det leder till en valuta vilket förstärker skiktningarna ännu mer; med en valuta kan man lagra välfärd och tillfredställelse till det oändliga vilket ger de redan välmående bättre och fler valmöjligheter.

Jag tror därför att man i regel lever bättre som jägare och samlare och som nomader, alla former av ”stillastående” samhällen kräver jordägande.

Man skulle utifrån vad jag skrivit kunna tro att jag ser det generella välmåendet som en konstant neråtgående trend, att alla bara fått det sämre och sämre, men det är inte direkt så jag tänker. Jag ser det mer så att den trenden är i direkt förhållande med hur stor andel av befolkningen som lever som jägare och samlare, och då blir det ju en neråtgående trend globalt. Lokalt kan det dock vara lite mer upp och ner, I Europa och USA är det ju lätt att säga att vi har det bättre nu än någonsin och så vidare, men jag föredrar att se utanför Europas murar, utanför den grädda som är västerlänningar. Lokalt är det möjligt att det var mycket sämre förhållanden i det antika Egypten, Mesopotamien eller någon av de andra flodkulturerna, det är svårt att peka på det riket där det vara absolut sämst att leva.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att jag tror att människans materialistiska behov är en bieffekt av den naturliga instinkten att söka och samla. Det var bra för samlarna att vara nyfikna och söka efter rötter, bär, frukter och liknande. Då fanns det inte mycket utrymme för materialism så evolutionen kunde inte påverkas av den negativa effekt det har för samhällen när människan formades. För inte kan man säga att vi människor är anpassade för det liv vi levde idag, eller ens det vi levde för 4000 år sedan. Varför blir vi trötta av att arbeta 8 timmar om dagen? För oss är det naturligt att vi blir trötta av arbete, men vad skulle vi evolutionärt tjäna på det? Motvilja mot det vi ”måste” göra är inte naturligt, och därför är det självklart att våra arbetssituationer inte är naturliga.

Människans bästa skulle troligtvis vara att återvända till den livsstilen, men hur många vill egentligen det? Vårat samhälle har förändrat oss och vi tar på många vis avstånd från naturen. Det finns även andra förhinder; pga. våra bondesamhällen har befolkningen ökat så pass att det helt enkelt inte skulle finnas mat eller utrymme nog för alla om hela mänskligheten samtidigt skulle återgå till jägar- och samlar samhället, vi är fast i en ond cirkel.

-David Ramnerö

Jag funderar ganska ofta på hur det skulle vara att vara kreationist. Kreationister som säger att jorden skapades för 6000 år sedan, att dinosaurierna levde jämsides människorna (en annan teori är att gud har placerat ut benen för att testa de kristnas tro) etc. Jag förstår hur svårt kreationister måste ha det i dagens samhälle när forskare hittar fler och fler bevis för allt vad kreationister skyr; evolution, Big Bang, möjligheter för utomjordiskt liv och allt annat som motsäger bibeln. Jag undrar, är verkligen sanningen viktig för kreationisterna? Om de verkligen värderade sanningen högt, skulle de då blankt neka de senaste 300 årens forskning? Jag tror att deras panikaktiga sökande efter bevis för bibelns påståenden mer handlar om någon form av lojalitet. Lojalitet mot sig själv och andra, de erkänner sig som sanna kristna och måste då självfallet följa bibeln, och lojalitet mot den gud de tror på. Jag skulle verkligen vilja testa vara en kreationist bara för att få veta om de VERKLIGEN tror på vad de säger.

Visst kan man tycka att kreationism är humoristiskt på samma sätt som en del konspirationsteorier som får science fiction att verka rimligt (George W. Bush är en reptil som kan byta form vet ni), men sådana fundamentalistiska idéer kan ställa till med problem i samhället. I USA har det till exempel tidigare kommit upp som förslag att evolution ska läras ut som en teori och inte som fakta jämte kreationisternas idéer om skapelsen.

En av republikanernas presidentkandidat, Mike Huckabee (som för övrigt kom tvåa efter John McCain) har med mer och mindre vaga antydningar gjort det klart att han inte tror på evolutionen, citat "if anybody wants to believe that they are the descendants of a primate, they are certainly welcome to do it – I don't know how far they will march that back...". Han har även sagt "I think that students also should be given exposure to the theories not only of evolution but to the basis of those who believe in creationism... I do not necessarily buy into the traditional Darwinian theory, personally." Jag tycker det är ganska olustigt att personer som förnekar väl beprövad och allmänt accepterad forskning har möjlighet att vara så pass nära att bestiga den Amerikanska republikens tron, det är en tydlig indikator på var nivån i USA i dagläget ligger.

Människans intelligens vilar på principen att fakta och upptäckter förs vidare via kommunikation, jag menar inte att någon ska tvingas tro på den mest beprövade teorin, men den är den enda som bör läras ut i skolan som fakta. Sedan kan man fråga sig hur viktigt intelligens och sanningen om de frågor som inte direkt berör oss är, men det ämnet hör till ett annat inlägg.



-David Ramnerö.