HUCK

Det har inte blivit så många riktiga inlägg på sistone, all min skrivlust uppslukas av alla de uppsattser jag måste skriva. Efter följande har jag dock bara en uppsatts och en bokrecension kvar.

Renässansens bild av medeltiden är ofta nedlåtande; det anses ha varit en period där utvecklingen stod stilla eller till och med avvecklades. Hur sant är egentligen detta? Kan det verkligen vara så att det skedde en avstanning inom utvecklingen? I så fall, vad ligger bakom detta?

För att få svar på det bör man först ta en titt på den utveckling som skedde innan medeltiden, under antiken. Framstegen handlade där framförallt om filosofi, matematik, arkitektur, politik och administration. De rent teknologiska framstegen var få, och likaså de kemistiska och biologiska framstegen. Inom fysiken utmärkte sig Arkimedes med principen om kraften ett föremål påverkas av när det sänks ned i vatten beroende av hur mycket vatten föremålet undantränger. Atomteorin fanns men var ej utspridd. På samma sätt förnekades Aristarchos heliocentriska världsbild, vilket kan anses vara det största framsteget inom astronomin.

Sammanfattningsvis kan vi alltså säga att vetenskapen gjorde stora framsteg under antiken inom vissa områden. Inom andra områden stod det däremot ganska still. I och med Roms fall började medeltiden och mycket förändrades, många av förändringarna innebar annorlunda förhållanden för den vetenskapliga utvecklingen. När de romerska och grekiska idealen bleknade i Europa tog de germanska folkens ideal över. Den utbredda gåveekonomin ledde till ett mer stoiskt tankesätt där lydnad och ära var allt. Det i kombination med den utbredande kristendomen som var en andra centralstyrd kraft i rikena i Europa ledde till den otroliga makt kyrkan fick.

Troheten mot gud var av största vikt, den var till och med viktigare än att vara lydig gentemot sin herre. Den troheten uppfyllde man genom att lyda kyrkan och kyrkan fick därmed en annan typ av makt än den politiska överhögheten. Detta påverkade den dokumenterade vetenskapens spridning. Eftersom att Bibeln till stor del bestod utav mycket gamla skrifter stämde de inte överens med de vetenskapliga framsteg som hade gjorts i bland annat Grekland. Kyrkan fördömde då mycket av Grekernas framsteg inom vetenskapen och många av dessa glömdes helt enkelt bort i Europa. De naturorienterande ämnena utvecklades därmed knappt alls under Medeltiden utan man satte sin tilltro till Aristoteles felaktiga teori om de fyra elementen, den teori som kyrkan stödde.

Utan de naturvetenskapliga ämnena som bas förhindrades mycket av den teknologiska utvecklingen även om det förekom en del framsteg. Ett exempel på ett sådant framsteg är uppfinnandet av glasögonen. Upphovsmannen är omtvistad, men forskarna är relativt säkra på att de uppfanns i Italien mellan 1280 och 1300. Föregångare till glasögonen hade dock funnits länge och boken "Opticez thesaurus Alhazeni", författad av den arabiske forskaren känd i Europa som Alhazen anses ha varit otroligt viktig för glasögonens utveckling. Detta leder oss in på en annan företeelse som under medeltiden såg till att den gamla antikens kunskap inte gick under; Arabriket. Araberna värnade om de gamla rikenas kunskap till skillnad från de Europeiska rikena och när renässansen sedan skedde i Europa var det från Araberna man fick kunskapen om de gamla grekerna. Araberna hade heller inte kyrkan som förbannade dem som arbetade med saker som medicin, anatomi eller annat som "lägger sig i naturens ordning" så kring de områdena gjordes många framsteg.

Men kan verkligen den totalitära kyrkan vara det enda som skilde Arabernas vetenskapliga förvaltning och utveckling från Européernas konservativa vattentrampning?  Jag skulle säga att hur själva samhället var uppbyggt även bidrog till detta. Eftersom att den största delen av befolkningen var livegna bönder levde man i små byar mycket utspritt, otroligt få städer fanns och de som väl fanns var små även de. Araberna ägnade sig åt handel tidigare vilket ledde till att större städer uppkom tidigare. Bristen på städer samt vägar i Europa gjorde att kunskap inte spreds på samma sätt och de få vetenskapsintresserade som fanns kunde inte dra nytta av varandra för att göra framsteg.

De enda som faktiskt hade en chans att ägna sig åt vetenskapliga studier var munkar och adelsmän, men där fanns det andra problem. För en adelsman var det till exempel inte värdigt att ägna sig åt någon annan aktivitet än att strida, en adelsman som drog sig åt det vetenskapliga hållet blev av med sin heder. Prästerna och munkarna hade konstant kyrkan tittande över deras axlar, att ställa frågor om det naturliga var att tvivla på gud. Ett exempel är den engelska vetenskapligt intresserade munken Roger Bacon. Han var mycket inspirerad av de Arabiska forskarna och kritiserade de rådande idealen där blind tro var en dygd. Han uppfann förstoringsglaset efter att ha läst Alhazens tidigare nämnda bok och började efter att ha läst om Ibn Firnas försök att konstruera en flygmaskin själv skissa på olika typer av fartyg och flygplan. Han var även tidig med att tro att jorden var rund. Bacon kastades i fängelse av kyrkan för sina upprepade ifrågasättningar av guds natur och sin okristliga sökande efter vetenskap.

Den perioden som följde medeltiden, renässansen, innebar radikalt ändrade förhållanden för vetenskapen. Man ser tydligt att renässansens uppkomst gick hand i hand med en försvagad kyrka samt den ökande handeln under slutet av medeltiden. Den handeln, som framför allt bedrevs för att få tag på lyxvaror skapade dels bättre kontakt med riken så som Arabriket vilket förde in kunskap, men det ledde även till uppkomsten av städer. Dessa städerna skapade grunden för en pengabaserad ekonomi och en borgarklass uppstod som stadigt ökade i makt.

Dessa borgare hade helt andra möjligheter att ägna sig åt vetenskap i jämförelse med de livegna bönderna. När de Europeiska rikena samtidigt fick starkare och starkare administrativa ledare så som kungar minskade kyrkans makt och vetenskapen fick mer utrymme. Med tiden förändrades tankesättet där den ynkliga människan som bara var en del av en massa inte skulle ifrågasätta gud och sökandet efter kunskap blev inte bara tillåtet men även ärofullt.

Det är lätt att se att det inom många vetenskapliga områden rådde så gott som status quo under medeltiden men man ska inte underskatta de teknologiska avancemang som faktiskt gjordes. De områdena där tekniken gjorde framsteg framför allt var kring stridsteknik och vapen samt odling. Inom odlingen uppfanns bättre verktyg, man började med treskiftet och väderkvarnen förenklade malningen av säd. Dessa teknologiska framsteg är förståeliga eftersom att de förenklade livet för de livegna bönderna, de var relevanta och användbara i vardagen. Inom krigföringen var det främsta framsteget stigbygeln. Den tillät riddare i tunga och ohanterliga rustningar sitta till häst vilket gav dem en stor fördel i strid. Medeltiden var till stor del inriktad på strid och utvidgande av riken så den teknologi som gav fördel inom krigföring såg en hel del framsteg.

Trotts dessa uppfinningar måste man oundvikligen säga att vetenskapen till stor del stagnerade under den nästan tusenåriga medeltiden i jämförelse med både tidigare och efterkommande perioder, det var sannerligen en mörk tid.

-David Ramnerö.

Svenskauppsatts som rör ämnen jag tidigare skrivit om:

Tänk dig att du, tillsammans med en god vän, bestämmer dig för att åka på en resa. Ni diskuterar resemålet och kommer tillslut fram till att ni vill åka till Kongo-Brazzaville. Främst är ni lockade av naturen och djurlivet så när ni rest dit beger ni er ut på en guidad tur. När du får syn på en familj schimpanser, en mamma med tre ungar, som högt uppe på en gren bland lövträdet väcks plötsligt starka känslor inom dig. Schimpansmamman sitter med ungarna i famnen medan hon varsamt plockar skräp och smådjur från deras päls och du blir gripen av hur mänsklig det moderlika beteendet framstår. Schimpansmamman vänder plötsligt huvudet mot den passerande jeepen du sitter i och möter för ett par sekunder din blick. Du ser inte et djur i dess ögon, du ser en personlighet.


Alla har vi väl hört talas om evolutionsläran, och de allra flesta accepterar den på samma sätt de accepterar mycket annat; så är det bara. Hur många drar det egentligen längre än så? Hur ofta funderar du över vad Darwins teori verkligen innebär?  Hur många förstår egentligen de väsentliga grunderna för det naturliga urvalet? En del hävdar att evolutionsläran är ett felaktigt påhitt, oftast för att de helt enkelt inte förstår de essentiella grunderna. Det verkar inte verkligt för dem på samma sätt som det kan kännas overkligt att vi är uppbyggda av samma atomer som träd och växter. Samma atomer du hittar i en näringsrik mull. På samma sätt var det länge overkligt för många att jorden skulle kunna vara rund.

Men enbart för att något ligger utanför vårt förstånd, innebär det att det inte stämmer? Naturligtvis gör det inte det. En del kreationister hävdar att DNA-kodens komplexitet är nog bevis för att det måste finnas en ”guidande hand” bakom dess utveckling. Det är bara ett av de få fall där kreationisterna ignorant säger att naturens outgrundliga natur är ett bevis för existensen av en gud. Bara för att vi inte förstår det, betyder det att en omnipotent gud är den enda förklaringen för dess existens? När det kommer till kritan är inte ens evolutionsläran oförståeligt alls, så länge man behandlar den som en princip och inte försöker gå in på molekylär nivå.

Evolution bygger på principen ”naturligt urval”. Det innebär att arters DNA slumpvis muterar och de muteringar som ger individer med egenskaper som förenklar överlevandet gynnas och förs vidare. Det här bygger på tre fakta. Det första innebär att positiva egenskaper hos en individ tillåter den att får en större mängd avkomma som klarar sig bättre och får bättre avkomma än individer utan denna positiva egenskap. Det är logiskt, när man tänker sig den konkurrens som finns om de olika nischerna i djur- och växtriket. Den andra är faktumet att egenskaper förs vidare från förälder till barn, något ingen kan förneka eftersom det tydligt kan ses med det blotta ögat. Det tredje och sista faktumet är det att gener kan mutera. Det är ingenting kreationisterna förnekar. Det är väl dokumenterat att gener muteras pga. utom-stående faktorer så som strålning och virus. Mutationer kan även förekomma när fel uppstår i celldelningen. Få kreationister förnekar något av dessa faktum, vad de förnekar är att de tillsammans pekar mot naturligt urval, något som tordes vara en närliggande slutsatts om man ser på det alltsammans utan förutbestämda åsikter. 

Kreationister argumenterar i många fall att jorden är ca. 6000 år gammal eftersom att det stämmer överens med Bibelns tidlinje. Här ser vi ett annat vanligt förekommande symptom när det kommer till kreationister;  de ”vet” sanningen och försöker hitta bevis för den istället för att utifrån den fakta de får vid forskning dra slutsatser. Det här skapar naturligtvis problem eftersom att det finns så mycket forskning som visar på att jorden existerat i minst 4,5 miljarder år. Det räcker med att se på den korta tid människan varit civiliserad för att kunna datera jorden till äldre än 6000 år: rester från det Sumeriska rikets första period har daterats till 5300 f. Kr. Baserat på fynd i form av människo-skelett och liknande har människans ålder beräknats till 200.000 år. För att inte tala om andra organismer; den första organismen man känner till har beräknats till att först existerat ca. 3,7 miljarder år sedan.

För att datera fynd som dessa används framför allt kol-14-metoden, det är där kreationisterna kommer in. Kol-14-metoden är något kreationister förnekar blankt.  Kol-14-metoden (eller C14-metoden) går ut på växters upptagande och omvandlande av koldioxid.  Kolatomerna ur denna koldioxid används för att bygga upp celler och samma kolatomer bygger upp djurs celler när de i in tur konsumerar växten. Koldioxiden i luften består av olika kolisotoper, delvis har vi den vanliga ¹²C som är stabil. Den andra isotopen, ¹⁴C, sönderfaller dock med en väldigt definierad halveringstid. Organismer har därför en liten andel ¹⁴C isotoper i sig så länge de lever och bildar nya celler. När de dör bildas inga nya celler så andelen ¹⁴C isotoper sjunker i och med dess sönderfall. Genom att mäta hur mycket ¹⁴C som finns kvar i organiska fynd kan man datera fynden mycket exakt. Även om metoden inte räcker för att ålderbestämma föremål äldre än 60.000 år i och med att halten ¹⁴C tillslut blir så låg räcker den gott och väl för att bevisa att jorden verkligen inte skapades för 6000 år sedan.

Ett vanligt kreationistargument mot kol-14-metoden är att sönderfallshastigheterna kan ha varit annorlunda förr i tiden. Det är ett helt ovetenskapligt argument eftersom att sönderfall bygger på förhållandet mellan internukleära krafter i ämnet i fråga, växelverkan mellan krafterna. För att sönderfallshastigheten för ett bestämt ämne skulle ändras så skulle krafterna i sig själva behöva ändras vilket helt och fullt strider mot vad vi vet om krafter.

Jag tycker själv att det är ganska uppenbart att vad kreationister gör när de försöker förklara sin tro med vetenskap är en desperat handling för att försvara sin egen trygghet. De har onekligen en trygghet i religionen och de känner att den tryggheten på något vis är hotad av moderna teorier.  Därför ger de sig in i vetenskapen med en otroligt vinklad inställning, de försöker inte lösa frågor och få reda på svaren, de försöker finna frågor som ger de svaret de redan tror sig ha. Jag tror att det är viktigt att man ska kunna ta världen för vad den är, släppa säkerhetens stöd och bara försöka ta in. Det är klart att man får tolka världen som man själv ser den, men om man tvingar sig att se något man vill se då lurar man sig själv. När jag ser mig omkring då hoppas jag att jag ser världen. När jag ser in i en schimpansmammas ögon,  då ser jag en del av mig själv.

-David Ramnerö