HUCK

I förra delen av denna serie pratade jag inte så mycket om högerextremism, utan lade mer sen grund för diskussion genom att skriva om invandringens historia i det moderna Sverige, något liknande ska jag göra även i det här avsnittet. Nästa avsnitt ska däremot börja gå in på själva diskussionen om högerextremism.

Jag har tidigare skrivit om hur jag tror att ingen person har någon som helst rätt att döda en annans person. Ens liv är allt man har, allt man uppfattar, allt som händer, alla känslor; det är beroende av ens liv. Att en person skulle tro sig ha rätten att ta ifrån någon det, att ta ifrån en person dess liv och därmed dennes värld, det är något jag inte förstår. På samma sätt jag tycker att alla har rätt till liv borde alla även ha samma rätt till att göra vad man vill med det livet. Att ha möjligheter i livet borde vara en mänsklig rättighet, för tänk dig ett liv där du aldrig gör val eller bestämmer din riktning i livet. Här kommer jag in till invandring, visst kan man se på det ur rent ekonomiska perspektiv som jag försökte i förra delen, men den frågan borde egentligen handla om moral, och medmänsklighet. Om man kommer från ett land som dragits in i krig eller ett land där en kleptokrati med kapitalister leder till utspridd fattigdom så har man inte många val i livet; hur många val har man när man ofta måste kämpa för att överleva eller få förnödenheter? En del säger att man bara ska ta in invandrare som är förföljda till den nivån att de skulle mördas om de återvände till sitt hemland, men ska de andra leva utan möjligheter?

Visst finns det många invandrare som kommer till Sverige som skulle ha kunnat leva i landet de kom från utan att behöva kämpa för sina liv, men ingen flyttar tusentals kilometer utan anledning. Jag tror att alla personer som flyttar gör det för att de känner att de inte har möjligheterna där de bor, både när det gäller att flytta från lägenhet till lägenhet och när det gäller att flytta från land till land. Om jag fick som jag ville skulle det gå för varje person att bosätta sig där den personen vill bo, just nu verkar det som om många medelsvensson tycker att det bara ska gälla svenskar. Jag pratar om personer som gnäller när de ser invandrare i Sverige som ser ut att inte vara fattig för att  de kommit och "tagit våra jobb" (ett väldigt dumt argument eftersom att många arbetsgivare är lite halvrasistiska och föredrar att anställa folk med svensk bakgrund), men samma personer förväntar sig att få bosätta sig vart de vill i världen om de nu skulle få för sig det.

Vad jag tycker att svenskar här saknar är medkänslan, genom att säga att andra inte ska få flytta var de vill och få de möjligheter de vill ha och samtidigt ta sina egna möjligheter för givet sätter de sig som mer värda än andra. Varför måste alla se invandrarfrågan så otroligt formellt, ur ett ekonomiskt perspektiv? Jag kan inte förstå hur man kan prioritera några PPMs ökning på stockholmsbörsen framför att ta emot personer som i månader flyttats mellan länder som inte tar emot dem, hur man kan prioritera att 10 fler svenskar får ett arbete detta år framför att 50 personer får husrum och säkerhet, hur man kan prioritera att skattepengar läggs på att reparera vägar eller att göra bussturen 5 kr billigare framför att ge mängder människor hopp om ett bättre liv för deras söner och döttrar, och kanske även de själva. Det är saker jag inte förstår, hur kan man få invandrarfrågan att handla om ekonomi där man väljer pengar framför människoliv. Varje människas liv kommer i första hand. De argumenten som används mot det är ofta samma som högerextremister använder, något jag ska gå in på i nästa del.

-David Ramnerö.



"The Melting Pot seems to be calling the kettle black when it boils over
But only on our own soil so the little boy holds a toy soldier..
And waits for the suit and tie to come home. We won't wait 'til he's older
before we destroy hopes for a colder war to end"

-Sage Francis (Makeshift Patriot)