Rompuy, Obama och Kim Jong-Il
Nu i och med vinterlovets slut är det inte otänkbart att förvänta sig att jag skall börja skriva inlägg mer frekvent än jag har gjort den senaste tiden. Detta inlägg handlar inte om något speciellt utan går in på olika händelser jag skulle vilja kommentera.
Den belgiske Kristdemokraten Herman Van Rompuy har tagit platts som Europa Rådets första president. Han har tidigare haft positioner som premiärminister och finansminister, så att anta att han är en kapabel politiker är inte långsökt. Jag har dock själv lite problem med att förstå mig på kristdemokrater, att blanda in religion är inte bara opassande i dagens mångfacetterade samhälle, det är även dumt och onödigt. Kristdemokraterna i Sverige gör ett ganska bra jobb med att avlägsna sig ifrån den traditionella kristdemokratiska politiken, något som kan grunda sig i att det svenska Kristdemokraterna framförallt bildades av frikyrkliga.
Herman Van Rompuy däremot drar sig inte för att dra in kristendomen och "kristna värden" i politiken. Följande uttalande gäller Turkiets medlemsskap i EU:
"An enlargement [of the EU] with Turkey is not in any way comparable with previous enlargement waves. Turkey is not Europe and will never be Europe." He continued "But it's a matter of fact that the universal values which are in force in Europe, and which are also the fundamental values of Christianity, will lose vigour with the entry of a large Islamic country such as Turkey." [[Källa: Wikipedia]]
Han har två argument emot att Turkiet ska få gå med i EU; dels tillhör Turkiet inte Europa geografiskt och dels så kommer de kristna värdena som styr i Europa att tappa i styrka när ett muslimskt land går med i EU.
Här tappar jag all tilltro till honom. Det finns massor av anledningar att neka Turkiet medlemsskap (vad sägs om två folkmord som fortfarande inte erkänns, nedtryckning av kurder och motstånd emot ett självständigt Kurdistan, en konservativ näst intill teokratisk regering etc.), men han väljer att motsäga sig det för att Turkiet är ett muslimskt land.
I Förenta Staterna verkar Obama vara påväg att hämta sig ifrån en lång period av motgångar, hans hälsovårdsreform har gått igenom i senaten vilket är ett stort framsteg för honom.
Han har intensifierat kriget i Afghanistan och lovat att USA:s "uppdrag" i Irak är slutfört i Augusti, men annars har det varit ovanligt tyst ifrån Vita Huset.
Nordkorea har börjat lugna ned sig och det verkar som om ett fredsavtal ska diskuteras tillsammans med USA. Det verkar som Kim Jong-Il har insett att Nordkorea till stor del står ensamt och jag skulla vilja säga att de inte längre kommer att vara samma hotbild för omvärlden. I ett tidigare inlägg överlade jag om den lilla möjligheten att fientlighet mellan Nordkorea och USA skulle kunna vara startskottet på ett tredje världskrig, men det tycks ganska otroligt nu när Nordkorea börjar backa.
Politiskt händer annars inte så mycket på varken global eller nationell nivå. Borgarna kämpar med att försöka vända vad som verkar vara en kommande förlust i valet 2010 och Miljöpartiet rider på en framgångsvåg. Frågan är om det verkligen blir de röd-gröna som vinner, kommer då den impopuläre Mona Sahlin bli statsminister? Det är det mest logiska, men förtroendet för henne är rekordlågt.
Framöver kommer inlägg som fokuserar mer på det filosofiska, om inte det skulle ske en oförutsägbar händelse inom den politiska världen.
-David Ramnerö.
Den belgiske Kristdemokraten Herman Van Rompuy har tagit platts som Europa Rådets första president. Han har tidigare haft positioner som premiärminister och finansminister, så att anta att han är en kapabel politiker är inte långsökt. Jag har dock själv lite problem med att förstå mig på kristdemokrater, att blanda in religion är inte bara opassande i dagens mångfacetterade samhälle, det är även dumt och onödigt. Kristdemokraterna i Sverige gör ett ganska bra jobb med att avlägsna sig ifrån den traditionella kristdemokratiska politiken, något som kan grunda sig i att det svenska Kristdemokraterna framförallt bildades av frikyrkliga.
Herman Van Rompuy däremot drar sig inte för att dra in kristendomen och "kristna värden" i politiken. Följande uttalande gäller Turkiets medlemsskap i EU:
"An enlargement [of the EU] with Turkey is not in any way comparable with previous enlargement waves. Turkey is not Europe and will never be Europe." He continued "But it's a matter of fact that the universal values which are in force in Europe, and which are also the fundamental values of Christianity, will lose vigour with the entry of a large Islamic country such as Turkey." [[Källa: Wikipedia]]
Han har två argument emot att Turkiet ska få gå med i EU; dels tillhör Turkiet inte Europa geografiskt och dels så kommer de kristna värdena som styr i Europa att tappa i styrka när ett muslimskt land går med i EU.
Här tappar jag all tilltro till honom. Det finns massor av anledningar att neka Turkiet medlemsskap (vad sägs om två folkmord som fortfarande inte erkänns, nedtryckning av kurder och motstånd emot ett självständigt Kurdistan, en konservativ näst intill teokratisk regering etc.), men han väljer att motsäga sig det för att Turkiet är ett muslimskt land.
I Förenta Staterna verkar Obama vara påväg att hämta sig ifrån en lång period av motgångar, hans hälsovårdsreform har gått igenom i senaten vilket är ett stort framsteg för honom.
Han har intensifierat kriget i Afghanistan och lovat att USA:s "uppdrag" i Irak är slutfört i Augusti, men annars har det varit ovanligt tyst ifrån Vita Huset.
Nordkorea har börjat lugna ned sig och det verkar som om ett fredsavtal ska diskuteras tillsammans med USA. Det verkar som Kim Jong-Il har insett att Nordkorea till stor del står ensamt och jag skulla vilja säga att de inte längre kommer att vara samma hotbild för omvärlden. I ett tidigare inlägg överlade jag om den lilla möjligheten att fientlighet mellan Nordkorea och USA skulle kunna vara startskottet på ett tredje världskrig, men det tycks ganska otroligt nu när Nordkorea börjar backa.
Politiskt händer annars inte så mycket på varken global eller nationell nivå. Borgarna kämpar med att försöka vända vad som verkar vara en kommande förlust i valet 2010 och Miljöpartiet rider på en framgångsvåg. Frågan är om det verkligen blir de röd-gröna som vinner, kommer då den impopuläre Mona Sahlin bli statsminister? Det är det mest logiska, men förtroendet för henne är rekordlågt.
Framöver kommer inlägg som fokuserar mer på det filosofiska, om inte det skulle ske en oförutsägbar händelse inom den politiska världen.
-David Ramnerö.
Kommentarer
Trackback
