United States of Europe

Det har hänt mycket inom politiken sedan jag senast skrev om politik. Nordkorea har lugnat ned och deras kärnvapentest var inte något mer än en uppvisning av muskler. Obama har helt ogrundat fått fredspriset vilket en gång för alla visat att det inte är ett respektabelt pris på samma sätt som de andra nobelprisen (möjligtvis med undantag för ekonomipriset). Men det största för oss här i Sverige måste ändå vara Lissabonfördraget.

Irland har röstat ja och enbart Tjeckien kvarstår, ett land som antagligen inte kommer kunna stå emot påtryckningar från övriga EU.

Vad innebär då Lissabonfördraget? Det är en reform av EU:s konstitution som placerar mer makt hos EU parlamentet med en president som sitter en period istället för systemet nu där ordförandeskapet roterar mellan medlemsländerna. Denna president väljs av de sittande i parlamentet. Fördraget stärker även EU:s gemensamma utrikespolitik med bildandet av en gemensam utrikesminister kallad "Hög representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik" som även innehar posten som vice ordförande i kommissionen och ordförande i EU:s råd för medlemsländernas utrikesministrar.

Många av de här förändringarna kan tyckas välkomna, att parlamentet får mer makt tycker många är bra för att det tidigare har tagit så lång tid att fatta beslut och EU har inte fått mycket genomfört. Vad man dock gör med detta fördrag är att man placerar makten längre ifrån individens händer. Vi i Sverige röstar fram ett antal personer som åker iväg och i sin tur röstar för vilka som ska få de tyngsta maktpositionerna. Om man redan nu tittar på hur svårt staten har att se de små samhällena och bara utvidga och kosta på i städer och välkända områden är det inte svårt att se att de små områden kommer att får det ännu svårare att göra sina röster hörda. Om utvecklingen fortskrider i samma riktning är det till och med möjligt att Sverige som land får det svårt att göra sig hört.


För visst är det tydligt åt vilket håll utvecklingen går: EU är på väg att bli en stat, Lissabon fördraget flyttar EU ett steg närmare till att vara USA 2. Det kan ta några år men jag skulle säga att innan nästa sekel så kommer EU att vara ett enda land uppbyggt av stater, det är dock möjligt att förändringen sker mycket snabbare än så. Vi har nu snart en gemensam president, den gemensamma valutan kommer antagligen att spridas till de länder som inte accepterat den än nu med EU:s ökade makt, lagar delas redan och EU kommer i och med Lissabon föredraget att ses som en entitet istället för de tre pelare det förut var uppdelat i.

Vad som oroar mig mest är att vi då får ännu en stormakt i världen. Ryssland är sakta men säkert på väg tillbaka till diktatur, det styrande partiet Enade Ryssland har nu ensam majoritet i nästan alla kommuner. Det är otvivelaktigt att Ryssland vill vara en stormakt. USA förblir den största stormakten och kommer alltid att fortsätta sig att lägga i runt omkring i världen eftersom att deras ekonomi bygger på konstant krigföring. Med framtida EU har vi då tre stormakter, men vi bör även tänka på att Kina är på god väg att bli en egen supermakt och det finns andra kandidater så som Indien som utvecklas väldigt snabbt.


En värld med supermakter är en värld med starka klasskillnader, en värld där mindre länder blir överkörda och utnyttjade och en värld där det krigas konstant. USA och Ryssland har svårt att komma överens redan nu, hur ska det gå när vi har minst fyra supermakter världen över?


-David Ramnerö.


RSS 2.0