History Repeats Itself
Jag känner på mig att historien är på väg att upprepa sig än en gång. Efter Andra Världskriget fick många länder kärnvapenmani och upprustning skedde på många håll. USA och Rysslands rivaliteter fick många att frukta att ett tredje världskrig var på väg, ett där båda sidorna hade kärnvapen. Något sådant inträffade dock inte, som tur var, men är vi på väg dit igen?
Nord Korea har med sina missiluppskjutningar på sistone, kompletterat med ett kärnvapentest, dragit världens uppmärksamhet till sig. De har gång på gång hotat bland annat USA, Syd Korea och FN:s säkerhetsråd att de är beredda att använda sin suveräna militära makt om de på något sätt provocerar dem.
Även om jag tvivlar på att Nord Korea skulle vara fullt så aggressiva och farliga som de försöker få folk att tro, om de skulle genomföra några större militära utspel för tillfället skulle de få hela världen emot sig och USA skulle inte tveka att invadera och göra något i stil med övertagandet av Tyskland under Andra Världskriget. Men det är allmänt känt att Nord Korea har kontakter med Kina, och om de skulle ingå i en allians eller åtminstone ett icke-aggressionsavtal i stil med det mellan Hitler och Stalin i början av Andra Världskriget, då tror jag att Nord Korea inte skulle behöva vara lika försiktiga med sina militära företag. Om något sådant händer skulle än en gång två sidor ställas mot varandra i ett mycket spänt läge i stil med det mellan USA och Ryssland, och om Kina verkligen skulle gå med Nord Korea är det två sidor med stor militär makt och ett stort antal kärnvapen.
Det är svårt att veta vilka som verkligen skulle gå ihop med Nord Korea om Kina gjorde det, Kina har ett enorm inflytande i östra Asien och frågan är om närliggande länder skulle våga opponera emot dem. Jag tvivlar inte på att om Kina skulle gå ihop med Nord Korea att den sidan skulle bli så gott som lika stark och talrik som de forna Allierade, om det skulle gå så långt så är det på Kina det hänger, och vet vi egentligen vart vi har Kina?
En makt man inte får glömma är även Ryssland, även om jag i nuläget har svårt att se dem gå ihop med Nord Korea har jag även svårt att se dem alliera sig med USA, senast det hände var under Andra Världskriget, och deras relation sedan dess har varit minst sagt spänd. Skulle det leda till att Ryssland håller sig utanför ett potentiellt krig? Eller skulle de tvingas välja sida?
Albert Einstein sade en gång;
"I know not with what weapons World War III will be fought, but World war IV will be fought with sticks and stones."
Jag är rädd för att Einstein hade rätt även där, för ett världskrig där båda sidorna har kärnvapen skulle självklart ha möjligheten att förstöra den moderna civilisationen som vi känner den idag, den skulle även möjligtvis kunna förstöra i stort sätt allt liv på vår planet. Jag tror inte att något land eller någon ledare i världen vill att något sådant ska ske, nog kan man tänka sig att även i ett fullskaligt kärnvapenkrig skulle en norm finnas, eftersom att ingen tjänar på att vår jord blir helt förstörd. En sådan norm är dock inget man kan luta sig mot, ett kärnvapenkrig i stor skala måste undvikas till varje pris, även en kapprustning med massförstörelsevapen bör undvikas.
Framtiden är oviss. Förra gången en ekonomisk kris i samma skala som den nuvarande inträffade fick Hitler med sig Tyskland, skapade en stormakt från i princip ingenting, och startade samtidigt Andra Världskriget. Även om förhållandena idag är annorlunda, FN är ändå ett visst skydd mot storskaliga krig, kan jag inte låta bli att känna att historien upprepar sig.
-David Ramnerö.
Löpandebandkultur
Jag gillar, som många andra, musik väldigt mycket. Musik, och annat kulturellt är mer än bara ett sätt att uttrycka sig och förmedla känslor, det skapar även den för människor så viktiga gruppkänslan, man tillhör något större, det finns personer som känner likadant som en själv. Kultur i form av bild har inte samma vikt när det kommer till gruppkänslan, men det kan vara desto mer förmedlande. All sorts kultur kan egentligen delas in i bild eller ljud; sång är ljud, mode är bild, poesi är ljud, medan film är både och. Dessa två element, bild och musik, skapar tillsammans mycket av den identitet vi har både som individer och som samhälle, om man pratar om det Egyptiska civilisationen tänker man på pyramidernas form, hieroglyfernas piktogram etc. Kultur är något, som även om man inte kan räkna det som helt exklusivt för människor, något som gör oss unika. Kultur är vad som för många ger livet färg, för en del är det även den som ger livet mening.
Men hur är det egentligen med kulturen idag? Dagens kultur, de formgjutna artisterna, skräddarsydda att passa så många som möjligt, byter av varann konstant. Dessa kapitalisters nickedockor bestämmer även vad som är snyggt när det kommer till utseende, bild. Kulturen vi har idag är en valuta som de stora skivbolagen och dess aktieägare mjölkar från artister och säljer för dyra pengar till befolkningen, befolkningen som har lärt sig att se upp till de mjölkade artisterna. Är det här kultur? Jag skulle säga att svaret är nej, kultur skapas för att förmedla känslor (och ibland även åsikter) och för att skapa grupptillhörighet, inte för att tjäna pengar. En stor del av den musik som idag skapas anpassas för att passa stereotypen av vad populär musik är just då, för att sälja så mycket som möjligt. Jag tror inte att Da Vinci målade Mona Lisa för att han kände på sig att just då var det porträtt av småleende kvinnor som stod högst på listan för de flesta. Jag tror att boven här är kapitalismen, med kapitalism finns det en marknad för allt som personer skulle tänka sig visa intresse i, kapitalismen kräver att allt som det finns en efterfrågan utvinns som en resurs. Jag skulle nästan vilja säga att vi idag lever i ett kulturlöst samhälle, vår kultur har förlorat det som definierar den som kultur på grund utav kapitalismen. Men det är just det som har blivit vår kultur, för att kunna sätta en prislapp på allting är ju en konst i sig.
- David Ramnerö.
Det finns inga ideal kvar, inget att svika,
vi som ingen skam har, vi ska bli rika
-Timbuktu
Nattväktarstaten (och även lite anarkism)
Jag har ett tag tänkt skriva om olika statsskick och vad jag tror de har för problem och fördelar. Jag ska nu börja med detta och det här inlägget kommer handla om den så kallade Nattväktarstaten som är en variant av liberalism som ligger så nära man kan komma anarkism utan att vara anarkism. Låt mig börja med några wiki-definitioner så ni vet säkert vad jag pratar om;
Anarkism (från grekiskans ἀν (utan) + ἄρχειν (att styra) + ισμός (från stammen -ιζειν), "an archos", "utan härskare", är en politisk riktning med syfte att avskaffa statsmakten, [1][2] kapitalismen och alla andra hierarkiska och auktoritära strukturer i samhället. Det finns ett flertal olika varianter av anarkism, men det gemensamma målet är ett stats- och klasslöst samhälle. Något förenklat kan man säga att anarkisterna vill organisera samhället horisontellt, inte vertikalt, och med allas jämlika medverkan. Staten, kapitalet och klassamhället ses som hinder som först måste undanröjas med en social revolution för att detta ultrademokratiska samhälle ska kunna realiseras.
Jag tror själv att anarki är det bästa statsskicket som finns, men att det bara fungerar i mindre samhällen, i byar och på landsbyggd. Jag kan inte tänka mig en stad med anarki, om någon har en idé om hur det skulle kunna fungera så maila mig på [email protected]. Vad jag tror skulle kunna fungera i en stadsmiljö, men ändå vara så likt anarkism som möjligt är;
En nattväktarstat, eller minimalstat, är inom politisk filosofi ett statsskick där statens uppgift är begränsad till att upprätthålla inre och yttre säkerhet. En tänkt nattväktarstat skulle således ansvara för rättsväsende och försvar, medan övrig verksamhet i landet - utbildning, räddningstjänst, socialtjänst, sjukvård, infrastruktur och så vidare - ombesörjs av medborgarna själva i privat regi.
Begreppet myntades inom 1800-talets liberalism. Nattväktarstaten begränsar sig till att försäkra att medborgarna kan "sova tryggt om natten". I övrigt avstår staten från att lägga sig i medborgarnas liv, men också från att bistå med ytterligare hjälp.
Man kan alltså säga att en nattväktarstat är som anarki fast med en statlig polis, militär och domstol. Fördelarna med ett sådant statsskick skulle framför allt vara friheten där man i princip skulle kunna leva som människor levde för 10 000 år sedan i små byar där man tar hand om sig själv men hjälper varandra eftersom att man även är beroende av de andras hjälp. Jag tror att på landsbygden och i mindre orter och byar skulle detta statsskick vara ideellt, kanske till och med i mindre städer. Men vad skulle hända i de större städerna? Jag tror inte att samma problem som kommer med anarkismen skulle uppstå, utan framför allt skulle det råda enorm kapitalism där företag expanderar och tar över utan hinder till den punkten att ett företag tillslut äger så gott som hela staden och genom oinskränkt reklam och propaganda kan påverka och hjärntvätta befolkningen till den grad att företaget näst intill blir en stat. Även om det inte går så långt är det ändå mycket troligt att det skulle bli ett väldigt klassindelat samhälle, folk skulle ta industriarbeten för att tjäna pengar till mat för att det är det ända sättet de vet hur man skaffar mat, om alla skulle bli bönder skulle detta problem inte uppstå, men det skulle inte hända. (Även om detta problem troligen skulle uppstå inom anarkism också tror jag att det skulle vara större i en nattväktarstat.) Problemet förvärras även av att om en sådan stat uppstår i ett land skulle företag där kunna exploatera arbetskraft för att sedan sälja produkterna till andra länder i större utsträckning än om ett sådant statsskick skulle råda världen över.
Jag tror alltså att ekonomin är det största hindret för att en nattväktarstat ska kunna fungera, och inte kan man väl avskaffa ekonomin? Jag tror att ekonomin skulle vara ett stort problem inom anarkismen också, även om man i båda fallen själv kan välja att ställa sig utanför det och enbart bero på sig själv, något som knappast är möjligt i dagens Sverige utan att bryta mot lagen. Andra problem som skulle uppstå är sådant som lagar om miljö och liknande, det skulle vara svårt för den minimala staten att upprätthålla till exempel begränsningar kring utsläpp av koldioxid.
Sedan har nattväktarstaten även det problem man finner inom alla statsskick förutom anarkismen; en stat. För att en stat ska fungera i ett land med mer än 100 invånare måste en del individer ha mer makt än andra, en stat behöver någon form av ledare. Problemet med en ledare är att makt korrumperar och är en beroendeframkallande drog som får den som en gång känt makt att sukta efter mer. Det skulle vara svårt att upprätthålla en nattväktarstat just på grund av det, staten skulle antagligen sakta men säkert få mer och mer makt och dess ideologier skulle påverkas av maktens sötma. Det största hindret för alla utopier är människan och hennes girighet. Inom alla former av statsskick skulle makten korrumpera, och inom anarkism skulle antagligen det uppstå partier och grupper som vill ta makt och bestämma, ett anarkistiskt samhälle skulle därför vara svårt att upprätthålla.
Så för att sammanfatta det hela; jag tror inte att anarkism eller en nattväktarstat kommer att fungera i de nationer vi idag har i världen om vi inte lyckas avskaffa ekonomin och den mänskliga girigheten.
-David Ramnerö.
