HUCK

Videon visar hur man gjort otroliga framsteg inom froskning kring gener och genmanipulation. Jag tycker det är facinerande hur det i en inte allt för avlägsen framtid kommer gå att "programera" gener precis som vi programerar data. Samtidigt är det, som allt revolutionerande nytt, skrämmande. Jag kan tänka mig att en del skräckfilmsscenarier kan komma från genprogramering. Men är teknik av det här slaget nödvändigt? Jag tänker mig ett samhälle där antalet människor ökar lika stadigt som det gör nu vilket leder till att naturen måste pressas att producera mer mat åt alla dessa människor. Om man då istället får fram kött som växer liksom av sig självt, får muskelcellerna att dela sig genom att endast tillföra energi. Många djur skulle slippa lida, matproduktionen skulle gå att göra så gott som syntetisk. Men vill vi verkligen det? För mig bär det emot, det skulle vara ett steg längre ifrån naturen som vi kommer ifrån och som vi borde vara en del av, men så som männskligheten ser ut idag, gör vi inte naturen en tjänst om vi separerar oss ifrån den?

Vad jag hellst skulle se är att människan återbördades med naturen på så många plan som möjligt, men med den riktningen vi har nu tror jag inte att det är möjligt. Frågan är om det är möjligt att ändra riktning.


-David Ramnerö.


"They can repeat history but can't recycle paper
They don't see the forest or the trees, just skyscrapers
Towers of Babel in a town full of cattle"
//Sage Francis

Det finns många argument för varför ett kapitalistiskt samhälle aldrig är en hålbar lösning, varför en stabil framtid aldrig skulle kunna byggas på en grund av kapitalism. Nu i och med att västvärlden börjar bli mer och mer miljömedvetna (eller, de vill framstå som det) så blir uppstår ett problem med dagens samhälle som bara kan lösas om vi tar oss längre bort ifrån kapitalism. Låt mig börja såhär; när du köper en mobiltelefon, en TV, en dator, en diskmaskin, en cykel, ja, nästan vad som hellst, då får du en garanti. Om varan går sönder innan garantin gått ut så förlorar tillverkaren på det eftersom att den måste ersätta varan. I dagens samhälle är 2 eller 3 års garanti vanligt. Det är inte svårt att förstå att varje år, ja nästan varje månad, som varan håller EFTER att garantin gått ut är en motgång för tillverkaren; för om varan då går sönder köper ju konsumenten en ny! Där har vi problemet; dagens kapitalistiska konsumtionssamhälle uppmanar företag att tillverka varor som håller PRECIS så länge som garantin fortfarande gäller, och sedan går sönder efter att den gått ut. En del som läser kommer nog ihåg, andra har nog hört om det; hur allting höll mycket längre ett antal år tillbaka. Då köpte man inte en ny TV, brödrost eller diskmaskin var tredje år, då höll de uppemot en tjugo år! Vi har vant oss vid att allting går sönder, vi tänker inte på det; att köpa nytt har blivit en vana, men man tycker ju att ju mer vår teknologi utvecklas, ju hållbarare produkter borde vi kunna tillverka.

Den här attityden är någon som alltid kommer hindra kapitalism att fungera med ett miljövänligt, stabilt samhälle, för visst kan man återvinna, men naturen kommer ändå alltid att förlora på att vi köper nya elektronikvaror var tredje år. Även om problemet är lätt att se kan det dock vara svårt att lösa, men jag tror inte att ett fullfjädrat kommunistiskt samhälle krävs för att bli av med kapitalismen. Dock är det det, ett anarkisamhälle eller ett småsamhälle det enda jag tror kan förgöra den helt; för så länge det finns privatägda företag kommer det finnas en viss mån av kapitalism. Jag vet att de tre alternativen ligger långt utanför de allra flesta politikers synfällt, så om vi vill tänka inom vårat samhälles ramar får vi nöja oss med att tona ned kapitalismen så mycket det bara går; men visst ska man måla tavlan innan man köper ramen?


...
We commute to computers
Spirits stay mute while you eagles spread rumors
We survivalists, turned to consumers...


...
Even when the condition is critical, when the livin is miserable
Your position is pivotal...


//Talib Kweli



-David Ramnerö.

Obama vann. Det gör mig mera glad än vad en McCain vinnst skulle gjort. Ändå är jag inte nöjd. Jag förväntar mig inga förändringar. Som jag tidigare nämnt tror jag inte att det spelar någon roll vem som är USAs president. Han har ändå ingen större makt att göra som han vill, allt hänger på senaten och "the house of representatives" och allt vad det heter. "Men ändå! Det är ju ändå ett steg i rätt riktning! Det är symboliskt att en svart kan bli president i USA!" så säger många, eller ungefär i alla fall. jag håller med, men jag kan inte sluta att tänka på den negativa effekten Obamas vinnst har. Låt mig börja i en annan ände: USA har länge setts som kapitalistiskt och något som verkligen behöver förändras, något som vanskapts av sin egen patriotism och självgodhet, det har det setts som inte bara av en stor del av omvärlden utan även av en del Amerikaner själva. En stor del av den gruppen är svarta, de vet om någon att racism fortfarande inte bara existerar utan även blomstrar i USA, om än inte lika tydligt utan mera undangömt. Dessa personer som (till skillnad från en stor del av Amerikanerna) inte sett USA som himmelriket och det enda viktiga på denna planet har arbetat för att USA ska förrändras, förbättras. Vad jag tror kan hända nu när Obama har valts är att de människorna tror att allt är löst, de slutar kämpa. Där kommer problemet in, för jag tvivlar fortfarande helt och hållet på att Obama kan göra skillnad som president, alltså lugnar USA:s motståndare ned sig utan att något egentligen händer.

Nu tänker jag inte vara en konspirationsteoretiker och säga att de gamla vita männen i kostymer som egentligen styr Amerika planerade det här. Det säger jag inte. Det spelar heller ingen roll, konsekvenserna kommer ändå vara de samma. Vad USA behöver är inte en svart president (som för övrigt varit näst intill tvungen att stödja Israel i Gazarämsan-konflikten för att äns få kalla sig president kandidat, men det får jag gå in mer på i ett annat inlägg), USA behöver en total omkonstruktion av sitt politiska system, för låt oss inse fakta; Obama valdes lika mycket för sitt charmiga leende och sina övertygande ord som för hans politiska åsikter. Jämför det med hur mycket socialdemokraterna valdes för Göran P's charmiga leende, eller Moderaterna för Reinfeldts schyssta frisyr.


-David Ramnerö.