Materialismens onda cirkel

Uppsatts i Historia A;

Människans grundläggande behov kan sammanfattas som föda, kärlek och vänskap, och en känsla av syfte. Den här meningen med livet kommer ofta av sig själv i och med att de andra två behoven uppfylls, till exempel ser många att se till att deras barn växer upp och mår bra är meningen med livet, och det kan man ju inkludera i kärlek. I dag har vi människor dock mycket mer vi anser att vi är i behov av. Det kan vara allt från en utbildning till en mobil till en ”egen stil” till någon form av kändisskap. Man skulle kunna tänka sig att det är behov som inte är egentliga utan mer ett uttryck för vår strävan efter något bättre när vi redan har det vi behöver.

 

Betyder det då att vi har det bättre idag, för att vi har tid att bry oss om petitesser? Jag skulle nog säga att det är möjligt om man kollar på dem som verkligen känner dessa behov, deras levnadsstandard och deras ”behov”, men om man ser efter är detta skikt av välmående en liten procentenhet av den totala befolkningen. Om man undersöker hur många som inte har de grundläggande behoven; föda, kärlek och mening med livet, så är den siffran ofantligt stor i dagens samhälle, personerna som tillhör det skiktet syns däremot inte lika mycket. Jag kan inte säga att jag har en definierad procentenhet för hur stor del av befolkningen som idag svälter, men jag kan med säkerhet säga att de är fler till andel av befolkningen procentbaserat än hur många som svälte under jägar- och samlar perioden, kanske fler än någonsin.

 

Kanske inte de som idag känner de där sekundära behoven skulle anse att jägarna och samlarna hade det bättre, men på det stora hela tror jag att vår levnadsstandard ligger långt under den nivå den en gång var på. När alla var jägare och samlare hade vi inte skikten där en del hade mat och en del inte, antingen var alla i stammen mätta eller så svalt alla. Att man bara behövde samla mat för dagen och pga. att alla hjälpte till med det så var det ovanligt att födan inte räckte till. Om man jämför det med hur en del idag arbetar så gott som all vaken tid för att producera mat åt andra men knappt själv kan äta sig mätta, medan andra har något ”viktigt” pappersarbete och aldrig behöver oroa sig om att skaffa mat. Den här uppdelningen där en del arbetar för att tillfredsställa allas behov av föda är något som utvecklats tilltagande sedan jordbruket och landägandet tog fart. I och med att samhällen bildades eskalerade detta vilket resulterade i flodkulturerna där skiktningarna var legendariskt stora, den mäktiga farao betraktades som något av en gud till exempel. Samma trend har hållit i sig fram till idag, dock är det mer globalt; det Amerikanska imperiet och de andra västerländska länderna föds av arbetare i fattiga länder världen över som själva svälter. Statiska samhällen baserade på jordbruk kräver landägande och det leder till enorma skiktningar men även handel. Handel kan ses som något positivt, men det leder till en valuta vilket förstärker skiktningarna ännu mer; med en valuta kan man lagra välfärd och tillfredställelse till det oändliga vilket ger de redan välmående bättre och fler valmöjligheter.

 

Jag tror därför att man i regel lever bättre som jägare och samlare och som nomader, alla former av ”stillastående” samhällen kräver jordägande.

 

Man skulle utifrån vad jag skrivit kunna tro att jag ser det generella välmåendet som en konstant neråtgående trend, att alla bara fått det sämre och sämre, men det är inte direkt så jag tänker. Jag ser det mer så att den trenden är i direkt förhållande med hur stor andel av befolkningen som lever som jägare och samlare, och då blir det ju en neråtgående trend globalt. Lokalt kan det dock vara lite mer upp och ner, I Europa och USA är det ju lätt att säga att vi har det bättre nu än någonsin och så vidare, men jag föredrar att se utanför Europas murar, utanför den grädda som är västerlänningar. Lokalt är det möjligt att det var mycket sämre förhållanden i det antika Egypten, Mesopotamien eller någon av de andra flodkulturerna, det är svårt att peka på det riket där det vara absolut sämst att leva.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att jag tror att människans materialistiska behov är en bieffekt av den naturliga instinkten att söka och samla. Det var bra för samlarna att vara nyfikna och söka efter rötter, bär, frukter och liknande. Då fanns det inte mycket utrymme för materialism så evolutionen kunde inte påverkas av den negativa effekt det har för samhällen när människan formades. För inte kan man säga att vi människor är anpassade för det liv vi levde idag, eller ens det vi levde för 4000 år sedan. Varför blir vi trötta av att arbeta 8 timmar om dagen? För oss är det naturligt att vi blir trötta av arbete, men vad skulle vi evolutionärt tjäna på det? Motvilja mot det vi ”måste” göra är inte naturligt, och därför är det självklart att våra arbetssituationer inte är naturliga.

 

Människans bästa skulle troligtvis vara att återvända till den livsstilen, men hur många vill egentligen det? Vårat samhälle har förändrat oss och vi tar på många vis avstånd från naturen. Det finns även andra förhinder; pga. våra bondesamhällen har befolkningen ökat så pass att det helt enkelt inte skulle finnas mat eller utrymme nog för alla om hela mänskligheten samtidigt skulle återgå till jägar- och samlar samhället, vi är fast i en ond cirkel.

 

 

-David Ramnerö


Kreationister

 

 

Jag funderar ganska ofta på hur det skulle vara att vara kreationist. Kreationister som säger att jorden skapades för 6000 år sedan, att dinosaurierna levde jämsides människorna (en annan teori är att gud har placerat ut benen för att testa de kristnas tro) etc. Jag förstår hur svårt kreationister måste ha det i dagens samhälle när forskare hittar fler och fler bevis för allt vad kreationister skyr; evolution, Big Bang, möjligheter för utomjordiskt liv och allt annat som motsäger bibeln. Jag undrar, är verkligen sanningen viktig för kreationisterna? Om de verkligen värderade sanningen högt, skulle de då blankt neka de senaste 300 årens forskning? Jag tror att deras panikaktiga sökande efter bevis för bibelns påståenden mer handlar om någon form av lojalitet. Lojalitet mot sig själv och andra, de erkänner sig som sanna kristna och måste då självfallet följa bibeln, och lojalitet mot den gud de tror på. Jag skulle verkligen vilja testa vara en kreationist bara för att få veta om de VERKLIGEN tror på vad de säger.

Visst kan man tycka att kreationism är humoristiskt på samma sätt som en del konspirationsteorier som får science fiction att verka rimligt (George W. Bush är en reptil som kan byta form vet ni), men sådana fundamentalistiska idéer kan ställa till med problem i samhället. I USA har det till exempel tidigare kommit upp som förslag att evolution ska läras ut som en teori och inte som fakta jämte kreationisternas idéer om skapelsen.

En av republikanernas presidentkandidat, Mike Huckabee (som för övrigt kom tvåa efter John McCain) har med mer och mindre vaga antydningar gjort det klart att han inte tror på evolutionen, citat "if anybody wants to believe that they are the descendants of a primate, they are certainly welcome to do it – I don't know how far they will march that back...". Han har även sagt "I think that students also should be given exposure to the theories not only of evolution but to the basis of those who believe in creationism... I do not necessarily buy into the traditional Darwinian theory, personally." Jag tycker det är ganska olustigt att personer som förnekar väl beprövad och allmänt accepterad forskning har möjlighet att vara så pass nära att bestiga den Amerikanska republikens tron, det är en tydlig indikator på var nivån i USA i dagläget ligger.

Människans intelligens vilar på principen att fakta och upptäckter förs vidare via kommunikation, jag menar inte att någon ska tvingas tro på den mest beprövade teorin, men den är den enda som bör läras ut i skolan som fakta. Sedan kan man fråga sig hur viktigt intelligens och sanningen om de frågor som inte direkt berör oss är, men det ämnet hör till ett annat inlägg.



-David Ramnerö.



RSS 2.0