HUCK

Här är jag kluven. Finns en gud? Jag skulle kunna tänka mig ett världsomfattande själsliknande Någonting som bara finns och är oförståeligt som på något sätt är själva tillvaron. Men att denna "gud" skulle vara intelligent i någon mening vi kan tänka oss och ha planer för oss alla tror jag inte på. Jag tror att ingenting bara händer, även det mest slumpmässiga egentligen styrs av lagar som vi inte kan förstå men som bara finns där. Det är dessa lagar som är det ända jag skulle kunna kalla gud. Det som bestämmer hur allting är, universums motor skulle man kunna säga. Jag kan inte gå in mer på det, eftersom att det är så bortom mänsklig fattning att försöka tänka sig sådana saker att man får ont i huvudet utan att ha kommit fram till något. Jag kan alltså säga att jag inte skulle kunna se mig själv som religiös på något sätt eftersom att alla religioner är påhittade av människor som trygghet, för att kunna förklara och slippa grubbla och vara rädd för det okända. "Och på den sjätte dagen skapade människan gud", som man brukar säga.

Även om det här ämnen är och alltid kommer vara ett ämne där det bara går att spekulera och använda sig av logik och att alla måste acceptera att de faktiskt inte kan bevisa sina teorier gällande ämnet måste ändå normen införas att bevis krävs före motbevis. Uttrycket "bevisa att gud inte finns" är fel, det ska vara "bevisa att gud finns" som kommer först, eftersom det är den som försöker bevisa gud som har påstått något från början och som har något konkret att bevisa eller motbevisa. Skeptikern har ju inget att motbevisa, eller bevisa, hans ståndpunkt är i förhållande till den som försöker bevisa guds uttryck bara kritik om brist på bevis och alltså inte en direkt teori. Men jag tycker inte heller att troende ska förväntas bevisa något, deras tro tycker jag har att göra med det jag pratade om i det senaste inlägget, det är ett av deras egna "mål" i livet, eller rättare sagt, något som stöder dom och gör dom lyckliga. Det är det religion ska vara, religion ska alldrig trycka ned eller skapa osämja, som det gjort otaliga gånger genom historien. Man kan ändå diskutera om att många som är troende föds in i religionen, och visst, jag tycker att det är fel att man "lär sig" att tro på ett visst sätt, men å andra sidan, har inte du beteenden eller traditioner som du fått från dina föräldrar? Sådant man lärt sig av sina föräldrar ger en den trygghet man hade som barn, och då kan det ändå på något sätt finnas något possitivt i "påtvingad" religion. Men å andra sidan tror jag att världen skulle se mycket bättre ut om all religion bara försvann sådär, religion är bevisligen en vanlig orsak till krig, även fast det i många fall är en ursäkt för vad som egentligen är en jakt på mera mark och tillgångar. Och visst kan man tycka att religion därför är ignorant och döljer sanningen för folk, men jag tycker att vi måste inse vilken gåva ignorans egentligen är, hur lycklig man kan vara när man slipper grubbla på livets stora frågor och försöka förklara det oförklarliga. 


-David Ramnerö.


*som byter religiösa synpunkter och åsikter lika ofta som han byter kalsonger*