HUCK

Det har inte blivit så många riktiga inlägg på sistone, all min skrivlust uppslukas av alla de uppsattser jag måste skriva. Efter följande har jag dock bara en uppsatts och en bokrecension kvar.

Renässansens bild av medeltiden är ofta nedlåtande; det anses ha varit en period där utvecklingen stod stilla eller till och med avvecklades. Hur sant är egentligen detta? Kan det verkligen vara så att det skedde en avstanning inom utvecklingen? I så fall, vad ligger bakom detta?

För att få svar på det bör man först ta en titt på den utveckling som skedde innan medeltiden, under antiken. Framstegen handlade där framförallt om filosofi, matematik, arkitektur, politik och administration. De rent teknologiska framstegen var få, och likaså de kemistiska och biologiska framstegen. Inom fysiken utmärkte sig Arkimedes med principen om kraften ett föremål påverkas av när det sänks ned i vatten beroende av hur mycket vatten föremålet undantränger. Atomteorin fanns men var ej utspridd. På samma sätt förnekades Aristarchos heliocentriska världsbild, vilket kan anses vara det största framsteget inom astronomin.

Sammanfattningsvis kan vi alltså säga att vetenskapen gjorde stora framsteg under antiken inom vissa områden. Inom andra områden stod det däremot ganska still. I och med Roms fall började medeltiden och mycket förändrades, många av förändringarna innebar annorlunda förhållanden för den vetenskapliga utvecklingen. När de romerska och grekiska idealen bleknade i Europa tog de germanska folkens ideal över. Den utbredda gåveekonomin ledde till ett mer stoiskt tankesätt där lydnad och ära var allt. Det i kombination med den utbredande kristendomen som var en andra centralstyrd kraft i rikena i Europa ledde till den otroliga makt kyrkan fick.

Troheten mot gud var av största vikt, den var till och med viktigare än att vara lydig gentemot sin herre. Den troheten uppfyllde man genom att lyda kyrkan och kyrkan fick därmed en annan typ av makt än den politiska överhögheten. Detta påverkade den dokumenterade vetenskapens spridning. Eftersom att Bibeln till stor del bestod utav mycket gamla skrifter stämde de inte överens med de vetenskapliga framsteg som hade gjorts i bland annat Grekland. Kyrkan fördömde då mycket av Grekernas framsteg inom vetenskapen och många av dessa glömdes helt enkelt bort i Europa. De naturorienterande ämnena utvecklades därmed knappt alls under Medeltiden utan man satte sin tilltro till Aristoteles felaktiga teori om de fyra elementen, den teori som kyrkan stödde.

Utan de naturvetenskapliga ämnena som bas förhindrades mycket av den teknologiska utvecklingen även om det förekom en del framsteg. Ett exempel på ett sådant framsteg är uppfinnandet av glasögonen. Upphovsmannen är omtvistad, men forskarna är relativt säkra på att de uppfanns i Italien mellan 1280 och 1300. Föregångare till glasögonen hade dock funnits länge och boken "Opticez thesaurus Alhazeni", författad av den arabiske forskaren känd i Europa som Alhazen anses ha varit otroligt viktig för glasögonens utveckling. Detta leder oss in på en annan företeelse som under medeltiden såg till att den gamla antikens kunskap inte gick under; Arabriket. Araberna värnade om de gamla rikenas kunskap till skillnad från de Europeiska rikena och när renässansen sedan skedde i Europa var det från Araberna man fick kunskapen om de gamla grekerna. Araberna hade heller inte kyrkan som förbannade dem som arbetade med saker som medicin, anatomi eller annat som "lägger sig i naturens ordning" så kring de områdena gjordes många framsteg.

Men kan verkligen den totalitära kyrkan vara det enda som skilde Arabernas vetenskapliga förvaltning och utveckling från Européernas konservativa vattentrampning?  Jag skulle säga att hur själva samhället var uppbyggt även bidrog till detta. Eftersom att den största delen av befolkningen var livegna bönder levde man i små byar mycket utspritt, otroligt få städer fanns och de som väl fanns var små även de. Araberna ägnade sig åt handel tidigare vilket ledde till att större städer uppkom tidigare. Bristen på städer samt vägar i Europa gjorde att kunskap inte spreds på samma sätt och de få vetenskapsintresserade som fanns kunde inte dra nytta av varandra för att göra framsteg.

De enda som faktiskt hade en chans att ägna sig åt vetenskapliga studier var munkar och adelsmän, men där fanns det andra problem. För en adelsman var det till exempel inte värdigt att ägna sig åt någon annan aktivitet än att strida, en adelsman som drog sig åt det vetenskapliga hållet blev av med sin heder. Prästerna och munkarna hade konstant kyrkan tittande över deras axlar, att ställa frågor om det naturliga var att tvivla på gud. Ett exempel är den engelska vetenskapligt intresserade munken Roger Bacon. Han var mycket inspirerad av de Arabiska forskarna och kritiserade de rådande idealen där blind tro var en dygd. Han uppfann förstoringsglaset efter att ha läst Alhazens tidigare nämnda bok och började efter att ha läst om Ibn Firnas försök att konstruera en flygmaskin själv skissa på olika typer av fartyg och flygplan. Han var även tidig med att tro att jorden var rund. Bacon kastades i fängelse av kyrkan för sina upprepade ifrågasättningar av guds natur och sin okristliga sökande efter vetenskap.

Den perioden som följde medeltiden, renässansen, innebar radikalt ändrade förhållanden för vetenskapen. Man ser tydligt att renässansens uppkomst gick hand i hand med en försvagad kyrka samt den ökande handeln under slutet av medeltiden. Den handeln, som framför allt bedrevs för att få tag på lyxvaror skapade dels bättre kontakt med riken så som Arabriket vilket förde in kunskap, men det ledde även till uppkomsten av städer. Dessa städerna skapade grunden för en pengabaserad ekonomi och en borgarklass uppstod som stadigt ökade i makt.

Dessa borgare hade helt andra möjligheter att ägna sig åt vetenskap i jämförelse med de livegna bönderna. När de Europeiska rikena samtidigt fick starkare och starkare administrativa ledare så som kungar minskade kyrkans makt och vetenskapen fick mer utrymme. Med tiden förändrades tankesättet där den ynkliga människan som bara var en del av en massa inte skulle ifrågasätta gud och sökandet efter kunskap blev inte bara tillåtet men även ärofullt.

Det är lätt att se att det inom många vetenskapliga områden rådde så gott som status quo under medeltiden men man ska inte underskatta de teknologiska avancemang som faktiskt gjordes. De områdena där tekniken gjorde framsteg framför allt var kring stridsteknik och vapen samt odling. Inom odlingen uppfanns bättre verktyg, man började med treskiftet och väderkvarnen förenklade malningen av säd. Dessa teknologiska framsteg är förståeliga eftersom att de förenklade livet för de livegna bönderna, de var relevanta och användbara i vardagen. Inom krigföringen var det främsta framsteget stigbygeln. Den tillät riddare i tunga och ohanterliga rustningar sitta till häst vilket gav dem en stor fördel i strid. Medeltiden var till stor del inriktad på strid och utvidgande av riken så den teknologi som gav fördel inom krigföring såg en hel del framsteg.

Trotts dessa uppfinningar måste man oundvikligen säga att vetenskapen till stor del stagnerade under den nästan tusenåriga medeltiden i jämförelse med både tidigare och efterkommande perioder, det var sannerligen en mörk tid.

-David Ramnerö.