HUCK

I förra delen av denna serie pratade jag inte så mycket om högerextremism, utan lade mer sen grund för diskussion genom att skriva om invandringens historia i det moderna Sverige, något liknande ska jag göra även i det här avsnittet. Nästa avsnitt ska däremot börja gå in på själva diskussionen om högerextremism.

Jag har tidigare skrivit om hur jag tror att ingen person har någon som helst rätt att döda en annans person. Ens liv är allt man har, allt man uppfattar, allt som händer, alla känslor; det är beroende av ens liv. Att en person skulle tro sig ha rätten att ta ifrån någon det, att ta ifrån en person dess liv och därmed dennes värld, det är något jag inte förstår. På samma sätt jag tycker att alla har rätt till liv borde alla även ha samma rätt till att göra vad man vill med det livet. Att ha möjligheter i livet borde vara en mänsklig rättighet, för tänk dig ett liv där du aldrig gör val eller bestämmer din riktning i livet. Här kommer jag in till invandring, visst kan man se på det ur rent ekonomiska perspektiv som jag försökte i förra delen, men den frågan borde egentligen handla om moral, och medmänsklighet. Om man kommer från ett land som dragits in i krig eller ett land där en kleptokrati med kapitalister leder till utspridd fattigdom så har man inte många val i livet; hur många val har man när man ofta måste kämpa för att överleva eller få förnödenheter? En del säger att man bara ska ta in invandrare som är förföljda till den nivån att de skulle mördas om de återvände till sitt hemland, men ska de andra leva utan möjligheter?

Visst finns det många invandrare som kommer till Sverige som skulle ha kunnat leva i landet de kom från utan att behöva kämpa för sina liv, men ingen flyttar tusentals kilometer utan anledning. Jag tror att alla personer som flyttar gör det för att de känner att de inte har möjligheterna där de bor, både när det gäller att flytta från lägenhet till lägenhet och när det gäller att flytta från land till land. Om jag fick som jag ville skulle det gå för varje person att bosätta sig där den personen vill bo, just nu verkar det som om många medelsvensson tycker att det bara ska gälla svenskar. Jag pratar om personer som gnäller när de ser invandrare i Sverige som ser ut att inte vara fattig för att  de kommit och "tagit våra jobb" (ett väldigt dumt argument eftersom att många arbetsgivare är lite halvrasistiska och föredrar att anställa folk med svensk bakgrund), men samma personer förväntar sig att få bosätta sig vart de vill i världen om de nu skulle få för sig det.

Vad jag tycker att svenskar här saknar är medkänslan, genom att säga att andra inte ska få flytta var de vill och få de möjligheter de vill ha och samtidigt ta sina egna möjligheter för givet sätter de sig som mer värda än andra. Varför måste alla se invandrarfrågan så otroligt formellt, ur ett ekonomiskt perspektiv? Jag kan inte förstå hur man kan prioritera några PPMs ökning på stockholmsbörsen framför att ta emot personer som i månader flyttats mellan länder som inte tar emot dem, hur man kan prioritera att 10 fler svenskar får ett arbete detta år framför att 50 personer får husrum och säkerhet, hur man kan prioritera att skattepengar läggs på att reparera vägar eller att göra bussturen 5 kr billigare framför att ge mängder människor hopp om ett bättre liv för deras söner och döttrar, och kanske även de själva. Det är saker jag inte förstår, hur kan man få invandrarfrågan att handla om ekonomi där man väljer pengar framför människoliv. Varje människas liv kommer i första hand. De argumenten som används mot det är ofta samma som högerextremister använder, något jag ska gå in på i nästa del.

-David Ramnerö.



"The Melting Pot seems to be calling the kettle black when it boils over
But only on our own soil so the little boy holds a toy soldier..
And waits for the suit and tie to come home. We won't wait 'til he's older
before we destroy hopes for a colder war to end"

-Sage Francis (Makeshift Patriot)

Det finns politiska organisationer som står för extremism eller driver extrema ståndpunkter i vissa frågor. I olika samhällen och tider kan olika partier eller åsikter tolkas som extrema, det vill säga ligga långt ifrån vad majoriteten tycker eller enbart långt ifrån den person eller grupp som utpekat partiet som extremt. Partier på ytterkanterna benämns ofta som extrema.

Extremism är ett historiskt relativt begrepp. Inte sällan är det som betecknas som extremism vid en tidpunkt en mer normal uppfattning vid en annan.^[1]


Läs även; http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6gerextremist


Så med extremist menas en person som har åsikter som skilljer sig ganska radikalt från "mainstream" politiken. I dagens Sverige är det för tillfället en blandning mellan liberalsocialism (Socialdemokraterna) och socialliberalism (Moderaterna, Folkpartiet, Centern m.m.) som dominerar. Sveriges befolkning följer alltså liberalsocialistisk socialliberalism (ett lite knepigt uttryck), och om det är Sveriges norm för politisk ståndpunkt skulle jag kalla mig själv för extremist, för jag kan lugnt säga att mina åsikter ligger långt från både Reinfeldt och Sahlin. Om ni läser wikisidan om högerextremism ser ni att vad det egentligen betyder är någon som har åsikter långt åt höger och uttrycket har egentligen inte något med rasism eller främlingsfientlighet att göra. Den definitionen, "åsikter långt åt höger", skulle kunna användas på så väl anarkister som kapitalister, på USA men även på diverse guerillor som försöker störta staten.

Men trotts det har ordet högerextremist blivit starkt förknippat med rasism och nynazistiska rörelser, så då kommer frågan om man ska använda uttryck för vad de egentligen betyder eller för vad majoriteten av mäniskor menar när de säger det. Idag får vi tyvärr falla för grupptrycket.


Så då till ämnet; främlingsfientligehet, nynazism och racism i Sverige. Denna första del kommer framför allt handla om invandring och dess roll i Sverige, samt börja tala om de argument främlingsfientliga använder.

Invandring i Sverige började i större skala efter och under Andra Världskriget. Sverige var ett av de få länder som lyckats hålla sig utanför kriget och var därför relativt helt och hade möjlighet att ta emot invandrare. Under kriget var det i huvudsak personer som  flydde från okupationsmakten som tagit kontroll i landet; norrmän, finnar, folk från Baltikum, och både under och efter kriget invandrade relativt många judar till Sverige. Mellan Andra Världskriget och 1970-talet invandrade också många till Sverige för att arbeta, ett bra exempel är de stora mängder italienare, greker och jugoslavier som invandrade för att arbeta i industrier som bland annat ABB. Regeringen säger själv; "De italienare, greker och jugoslaver som kom för att arbeta i svenska industriföretag under efterkrigstiden har i stor utsträckning bidragit till vårt välstånd. "  Den invandringen var behövlig eftersom att Sverige saknade arbetskraft och babyboomen efter Andra Världskriget fortfarande var barn/ungdomar. 1970 begränsade Socialdemokraterna arbetskraftsinvandring till Sverige och asylsökande och flyktingar har sedan dess dominerat invandringen till Sverige.

Jag har hört personer säga att arbetskraftsinvandringen var bra, men den som sker i dagens Sverige bara är dålig för landet. Är det så? Jag tror verkligen inte det. Efter Andra Världskriget fram till sextiotalet och nästan in på 70-talet var det som sagt en babyboom i Sverige då ovanligt många barn föddes vilket ledde till en extra stor generation. Här är ett diagram hämtat från Statistikcentralen som visar hur många personer i vilka åldersgrupper som idag lever i Sverige(statistiken visar andelen för ca 1 år sedan, den sista december 2007);



Man kan tydligt se babyboomen som ligger mellan 40-44 gruppen till 60-64 gruppen (om man räknar in att en märkbar andel också har dött vid den åldern så förstår man att babyboomen var större än vad som syns här). Tänk hur det kommer att se ut de kommande 20 åren då denna gigantiska generation pensioneras; vi kommer få fler pensionärer än någonsin förr, arbetskraftsbrist skulle kunna inträffa, och de sakerna leder i sin tur till många konsekvenser. Om Sverige nu skulle sluta ta in invandrare helt och hållet så skulle vi sitta där med nästan fler overksamma pensionärer än arbetande personer i lämplig ålder. Vi skulle inte kunna fylla ut alla arbetsplattser, pensionärshem och äldrevård skulle behöva otroligt många fler anställda, något som det lågpopulerade Sverige inte skulle kunna ge. Så även nu är invandring bra för Sverige, det är inte bara bra, det behövs!

Med det sagt, behövs det verkligen att det är bra för Sverige för att vi ska få medmänsklighet nog att hjälpa medmäniskor? I nästa avsnitt ska jag prata mer om de moraliska och etiska styckena av denna stora fråga. Varför kan Sverige som ett land inte göra gott bara för anledningen att göra gott?



- David Ramnerö.

Efter att ha lyssnat till talet i dess helhet och nogrant läst igenom det har jag hittat en del partier som är possitiva, en del negativa, och en del som jag verkligen inte vet hur jag ska tolka.

Låt mig börja med detta:

...At these moments, America has carried on not simply because of the skill or vision of those in high office, but because We the People have remained faithful to the ideals of our forbearers, and true to our founding documents.

Vad jag förstår menar Obama att Amerika har klarat sig igenom problem det har mött genom att troget följa de som kom före dem (något jag tolkar som Amerikas grundare), och genom att hålla sig till deras "founding documents".Jag antar att med det så menar han USA:s konstitution, dvs. Amerikas grundlagar som antogs 1787. Jag tycker att det här är något ganska konservativt och något jag inte önskade höra från Obama, för när USA gör saker på sitt vis har det en tendens att inte gå så bra. Skämt åsido så är inte detta något hemskt, men det är inte heller den förändring som Obama har malt på om.

Efter det pratar han på ett tag om att Amerika kommer att klara sig igenom kristiden och det blir lite väl mycket patriotism för mig (som vanligt med presidenttal), och sedan pratar han om vad USA är kapabelt av att göra, men sedan säger han något som kan tolkas som kritik mot de konservativa;

Now, there are some who question the scale of our ambitions - who suggest that our system cannot tolerate too many big plans. Their memories are short. For they have forgotten what this country has already done; what free men and women can achieve when imagination is joined to common purpose, and necessity to courage.

What the cynics fail to understand is that the ground has shifted beneath them - that the stale political arguments that have consumed us for so long no longer apply.

Man kan tolka det här som en ganska generell attack mot dem som inte tror på Obamas förändring, men jag tycker att det låter som näst intill en rak motsägelse till det tidigare citatet jag diskuterade. Då kan man fråga sig om Obama är mot konservativa, men samtidigt säger att det är pga. Amerika har varit konservativt som det har klarat sig genom jobbiga perioder. Det är lite svårt att tyda det, och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Sedan nämner han;

 "And those of us who manage the public's dollars will be held to account - to spend wisely, reform bad habits, and do our business in the light of day"

..något som jag tycker låter väldigt bra, om det åtföljs. Det svåra med presidenttal är att förstå vad som enbart är patriotiskt tjat, vad som bara är där för att det låter bra och mäktigt, och vad som egentligen är de politiska målen och ståndpunkterna.

Its [marknaden] power to generate wealth and expand freedom is unmatched, but this crisis has reminded us that without a watchful eye, the market can spin out of control - and that a nation cannot prosper long when it favors only the prosperous.

Det här är ett annat av de citat jag tycker låter väldigt bra och som jag hoppas är något som Obama verkligen menar och något som kommer att förbättras inom USA:s politik, för det behövs. Även om jag inte kan hålla med om hans smicker för den fria marknaden så förstår jag att det inte är något han öppet kan kritisera, och den ståndpunkt som framgår i detta citat är lovande nog för den förändring Obama pratar om.

As for our common defense, we reject as false the choice between our safety and our ideals.

Här är ett citat som man kan tolka på flera sätt; men jag förstår det som om Obama menar att vi inte behöver välja mellan vår säkerhet och våra åsikter och ideal. Detta är något possitivt, om än självklart; inte förväntar sig någon att Obama ska avskaffa demokratin för landets bästa a la Hitler. En av anledningarna till att jag reagerade på det är likheten med ett kännt Benjamin Franklin citat;

Those that can give up essential liberty to obtain a little temporary safety deserve neither liberty nor safety.

Efter det pratar han om Amerikas välvillja mot alla och hur de besegrade facism och kommunism, men han klämmer även in något konkret om vad USA ska göra under hans styre;

We will begin to responsibly leave Iraq to its people, and forge a hard-earned peace in Afghanistan.

Inget man inte visste förut, men värt att citera just på grund att det är en av de få saker han sa rakt på på ett sätt som inte går att tolka på flera sätt. Efter det pratar han en del om andra problem som Amerika står inför och ett citat som jag rynkade på ögonbrynen åt var;

...we will work tirelessly to lessen the nuclear threat, and roll back the specter of a warming planet. We will not apologize for our way of life, nor will we waver in its defense,

USA tänker alltså inte be om ursäkt för deras utsläpp, deras delaktighet i kärnvapenmanin,men inte heller försvara det? Nåja, det är väl som på dagis, "nu glömmer vi det här", fast då var man ju förstås tvungen att be om ursäkt först.

Efter att sedan tala om hur Amerikas delade ursprung är en styrka och att de vill förbättra sina relationer med den muslimska världen säger han något som gör mig förvirrad och bedrövad;

To those leaders around the globe who seek to sow conflict, or blame their society's ills on the West - know that your people will judge you on what you can build, not what you destroy. To those who cling to power through corruption and deceit and the silencing of dissent, know that you are on the wrong side of history; but that we will extend a hand if you are willing to unclench your fist.

Amerika kan alltså tänka sig att räcka ut handen och bli vänner med korrupta regeringar, diktatorer och krigsherrar? Även om jag håller med om att man inte ska ta till fysiskt våld i första taget (och inte i andra taget heller) så tycker jag att är dumt att "sträcka ut handen" till diktatorer och förtryckande regeringar världen över. Jag hoppas att Obama inte menar vad jag tror att han menar med det här och att Mugabes, Lukasjenkos och dess likars styre inte kommer att accepteras och därmed godkännas.

Efter det kommer det vanliga snacket, den här gången om Amerikas stolta och modiga soldater och hur vi måste hjälpa fattiga länder, något som sedan övergår till det vanliga patriotrabblandet för att sedan avslutas med;

America. In the face of our common dangers, in this winter of our hardship, let us remember these timeless words. With hope and virtue, let us brave once more the icy currents, and endure what storms may come. Let it be said by our children's children that when we were tested we refused to let this journey end, that we did not turn back nor did we falter; and with eyes fixed on the horizon and God's grace upon us, we carried forth that great gift of freedom and delivered it safely to future generations. [God bless you. God bless America.]

Som helhet tycker jag att talet var förbluffande intetsägande, men med en del intressanta partier. Jag är spänd över att se om Obamas löften kommer att fullföljas, om det han säger i det här talet är hur Amerika kommer att ledas. Jag tycker att talet som väntat inte förespråkade den förrändring som JAG vill se i Amerika, och knappt än den förrändring Obama tidigare pratat om, det kändes ganska nervattnat. Men visst fanns det som sagt partier som lät lovande, och vi får hoppas att president Barack Obama håller sig fast vid de idéerna,




När jag väl pratar om Obama och hans maktövertagande tänkte jag när jag ändå håller på hylla hans snabba beslut att stänga Guantanamo. Wikipedia sammanfattar enkelt de beslut han hitills gjort;

In his first few days in office, Obama issued executive orders and presidential memoranda reversing President Bush's ban on federal funding to foreign establishments that allow abortions (known as the Mexico City Policy and referred by critics as the "Global Gag Rule"),^[132] and changed procedures to promote disclosure under the Freedom of Information Act,^[133] directing the U.S. military to develop plans to withdraw troops from Iraq,^[134] and reducing the secrecy given to presidential records,^[135] and closing Guantanamo Bay detention camp "as soon as practicable and no later than" January 2010, and "Immediate Review of All Guantánamo Detentions".

Alla de här besluten är som jag ser det possitiva, och om Obama fortsätter med liknande aktioner lika tätt de kommande 4 åren är det väldigt bra. Jag kan dock inte hindra mig själv från att se på det här som något han skyndar sig att göra så snabbt som möjligt för att visa att hans change är "serious business" så att säga, och jag tvivlar på att förändringen kommer att fortgå med samma takt, men man kan väl hoppas. USA kommer inte att få den radikala politiska förändring, systemet är fortfarande så att man väljer "the less of two evil" och USA är fortfarande en starkt kapitalistisk plutokrati, men visst kommer Obama att överträffa Bush. Men å andra sidan skulle min mormor vara en bättre president än Bush.
 

-David Ramnerö.



...
Is it the same machine that leaves the quality of life poor?
An abominable colony of cyborgs?
Clogging up the property that I bought with eyesores?
...

...
If they could sell sanity in a bottle
They'd be charging for compressed air,
And marketing healthcare.
They demonize welfare,
Middle class eliminated,
Rich get richer til the poor get educated.
...

...
That clever ad campaign ain't worth
The time taken from minimum wage labor;
I don't care how half-naked or fake she looks,
She smells like dirty cash and aged paper books.
What would she die for?
...

...
One love, one life, one too many victims.
Republicrat, Democran, one party system.
Media goes in a frenzy,
They're stripped of their credentials.
...

...
Who's the one to blame for this strain in my vocal chords?
Who can pen a hateful threat but can't hold a sword?
It's the same who complain about the global war,
But can't overthrow the local joker that they voted for.
...

...
They call the shots
(but they're not in the line of fire).
I call the cops
(but they're breakin the line of duty).
Lets call a stop to the abuse of authority.
The truth keeps callin' me, and I'ma live to tell the story.
...

-Utdrag ur Sage Francis' låt "Slow Down Gandhi"

Dödsstraff är något som experter, politiker och jurister har debatterat om oräkneliga timmar, det är ett väldigt svårt ämne, har någon människa egentligen rätt att döda en annan människa? Jag tänker inte ta ställning i den frågan än, för att kunna bedöma något sådant här måste man gå igenom argument från båda sidorna, och kanske till och med titta tillbaka i historien.

Till att börja med, varför finns egentligen dödsstraff? Dödsstraff är enligt många det hårdaste straffet man kan dömas till. För hårt för att det ska vara lagligt tycker vissa. 94 länder har dödsstraff i sin lagstiftning, men 25 av dessa har inte genomfört ett dödsstraff på över tio år. Det betyder att 69 länder aktivt använder sig av avrättning som bestraffning. Det mest välmående och största landet som använder sig av dödsstraff är USA, cirka 1000 personer har avrättats i USA under dom senaste 30 åren. Det kan verka mycket, men det ser mycket mindre ut om man jämför med Kinas 3400, och det är den officiella siffran under ett år (2004). Men människorättsorganisationen Amnesty hävdar att det egentliga antalet ligger närmare 10 000. Brotten som ger dödsstraff är väldigt varierande, i Japan döms endast seriemördare eller personer som har begått mord i kombination med andra brott som våldtäckt och rån. Medans i Singapore, som är ett litet land med ca 4.5 miljoner invånare, avrättas även personer som dömts för grovt narkotikainnehav. Sedan 1991 har mer än 420 personer avrättats i Singapore, vilket är otroligt högt om man tänker på befolkningsmängden.

Stödjer folket dödsstraff då? I japan stödjer enligt undersökningar cirka 80% av folket dödsstraffet, i en undersökning i Sverige röstade 33% för (SIFO 2006), I USA var stödet 66% och enligt en undersökning genomförd av The Gallup Organization ligger genomsnittet världen över på cirka 52% för dödsstraff. Om man analyserar dessa undersökningar syns rätt klart att i länder där dödsstraff genomförs så stödjer majoriteten det, medan i länder där det är förbjudet stöds det inte. Är det så att det bara är folkets vilja som gör att länder där det stöds genomför dödsstraff? Eller skulle det kunna vara så att om man växer upp i ett land där man intalas att om man mördar någon förtjänar man att få lika mycket tillbaka så nöts det in i hjärnan och får invånarna att tycka det är rättvist? Jag tror att det är så. För de som växer upp i ett land där dödsstraff genomförs är det nog lätt att tycka att det är rätt att döda folk om det förminskar brottsligheten. Det är troligen här det skulle vara enklast att förändra, i alla fall i demokratiska länder, om man fick folket att inse att det kanske inte är så självklart att dödsstraff är bra, och att det inte fungerar så bra som de kanske tror.



Figuren ovan visar antalet mord per 100 000 invånare i 3 amerikanska stater. Det syns tydligt att Texas med nästan 300 avrättningar är den stat där flest mord begås. Man ser att alla tre stater följer en nationell trend, men Texas ligger högst under majoriteten av tiden, och New York där inga avrättningar har genomförts sjunker lägst mot slutet, även fast det låg över Kalifornien under vissa tidpunkter. Om man tittar på liknande kurvor för andra stater är trenden liknande, alla följer den nationella kurvan. De stater med få eller inga avrättningar ligger lågt när det gäller antalet mord och de stater med många avrättningar ligger högt. Det finns många olika sätt att se på dödsstraff, det är svårt att veta vad man ska tro på eller följa. Jag ska börja med lite tankegångar kring dödsstraff innan jag tittar på det.

I naturen har alltid djur dödat varandra för att själva kunna överleva, förmågan att förstöra andra organismer är något man kan skylla på evolutionen. För "den själviska genen", den som gör allt för att överleva själv och föra vidare sina gener, är att döda enbart något som görs för att gynna sig själv. Och den vägen har det väl gått, djur dödar varandra, det hör till det biologiska kretsloppet. Den starka överlever, det är så kallat naturligt. Kan detta vara ett argument för att dödsstraff borde vara tillåtet? Att döda "svaga länkar" för att gynna individen och arten i helhet? Att ens tänka att det finns folk som tänker såhär gör mig illamående, det är samma argument Hitler och nazisterna använde för att judar, handikappade, homosexuella etc. skulle avrättas. För att de var "svaga länkar".  Om vi inte ska följa naturens lagar, ställer vi oss då över ekosystemet och förstör det? Något som ofta missuppfattas om evolution är att det är "starka" som överlever. I citatet "survival of the fittest" syftar inte "fit" på välbyggd, utan passande.  Darwin själv sa att det inte är den starka som överlever, utan den som anpassar sig bäst till förändringar. Det tycker jag är ett argument mot dödande, vi förändras.

Omständigheterna kring dödsstraffen i de länderna där det utövas är väldigt suspekta i dagens samhälle. Enligt Amnesty så döms misstänkta till dödsstraff godtyckligt i alla länder där dödsstraff utövas. Detta kan vara svårt att fatta om man tänker sig ett så civiliserat land som USA, att där döms människor till döds utan tillräckliga bevis. I Kina är det bara 2% av alla fall som tas upp i domstol som inte leder till ett straff, man kan säkert säga att många döms utan tillräckliga grunder. Det är ännu en anledning att dödsstraff borde förbjudas. Personer som är för dödsstraff kan argumentera att det går att hantera det på ett bättre sätt så att ingen döms godtyckligt, men det är omöjligt. Oskyldiga kommer att dömas hur man än gör, och skillnaden mellan att oskyldiga döms till fängelse eller dödsstraff är att när de är döda är de döda. Det spelar ingen roll att man senare hittar annan information som bevisar att den dömde är oskyldig. Därför är det bättre med fängelsestraff, även fast en oskyldig döms går det då att ändra sig. Dödsdomar utförs på suspekta sätt runt om i världen, från stening till hängning till arkebusering. Arkebusering innebär att en eller flera personer samtidigt avlossar skot mot den dömde som bär huva som täcker ansiktet.

I USA är de vanligaste avrättningsmetoderna elektriska stolen eller giftinjektion, men i vissa delstater är även gasning, hängning och arkebusering lagligt, även fast det är ovanligt. Arkebusering är vanligt och används i 73 länder, hängning är annars vanligt och är den ända metoden för avrättning i 33 länder. I några få länder som Saudiarabien används halshuggning.

Att vänta på att en dödsdom ska genomföras måste vara bland det värsta som finns, man är ju redan så gott som död, man vet att ens liv snart ska ta slut. Vissa sitter flera år i väntan på att deras dödsdom ska genomföras. Att leva med vetskapen om att vad man än gör så kommer man att dö inom en snar framtid måste vara den värsta mentala tortyren som finns, och tortyr är ju förbjudet enligt FN's allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Om ni inte redan har hört om den dödsdömde Mumia Abu Jamal rekommenderar jag att ni läser om honom, som efter att dömts godtyckligt har han setat i en dödscell sedan 1981 och har ännu inte fått sitt straff, eller blivit frisläppt.
Länk->http://en.wikipedia.org/wiki/Mumia_Abu-Jamal<-

Jag tror själv att det inte finns något sätt att avrätta en människa på som inte är smärtsamt, även fast man kanske inte känner någon fysisk smärta är den psykiska smärtan lika stor. I  vissa länder är de förhållanden de dödsdömda lever i hemska. I Japan till exempel fryses de dödsdömda ut socialt, de får inte ta emot brev eller ens prata med vakterna. Ofta händer det att enda mänskliga kontakten dom får på flera år är sällsynta besök av en familjemedlem. Sådan behandling är inte långt ifrån tortyr och det kan orsaka stor psykisk påfrestning hos den dömde och skada psyket hos personen.

Jag tycker inte att någon regering borde tillåta att sådan tortyr utförs mot det egna landets medborgare, inte heller borde regeringar förbjuda folket att döda om de själva ställer sig utanför lagen och dödar. Visst avrättas bara dom som med starka bevis dömts till grovt brott, som ett straff enligt det gamla uttrycket "öga för öga, tand för tand". Det kan ses som ganska rimligt, det man gör mot andra får man själv tillbaka, jag höll faktiskt med om det förut, men Jay-Z säger i låten "Justify my Thug" något som väckte mitt intresse, " They say an eye for an eye, we both lose our sight, and two wrongs don't make a right". Det som menas med detta är att om man utsätter någon för det som den själv gjort mot andra förlorar båda på det. Jag vet inte vart uttrycket kommer ifrån från början, men den raden text fick mig att fundera väldigt mycket när jag hörde den, och när jag började läsa om dödsstraff väcktes mina funderingar igen. Om man använder den metaforen inom frågan om dödsstraff  känns det plötsligt så självklart för mig, varför skulle man stoppa någon från att göra fel genom att göra exakt samma fel som den personen gjorde med personen i fråga, det är nästintill obegripligt. Man kan argumentera att ha alla kriminella i fängelsen skulle det kosta enormt mycket pengar. Om man skulle avskaffa dödsstraffet i USA skulle ekonomin inte räcka till. Men om någon använder det som avgörande argument är det är bara undanflykter. Pengarna finns om viljan finns, till exempel; jag har varit i USA under början av julsäsongen, när man ser 40 meter höga konstgjorda granar överallt, gigantiska julkulor, och allt annat onödigt skräp blir man nästan illamående när man inser hur mycket pengar som läggs ner på det. Det är också bara en av alla de onödiga saker statens pengar läggs ner på för att de som har det bra ska ha det ännu bättre. Man måste se det för att fatta, jag är säker på att det går åt flera miljarder dollar i varje stat åt saker som det här. Om alla de som har det gott ställt skulle kunna klara sig utan onödiga saker som det här så är jag säker på att pengarna till fängelsen skulle finnas, inte bara i USA utan i hela världen.  Som sagt så tycker inte jag att någon regering kan förbjuda folket att döda om dom själva dödar, regeringen ska föregå med gott exempel. Ett bra ordspråk tycker jag är "Våld föder våld", jag ska ge ett exempel. Tänk er en 25 årig arbetslös man som bor i en förort med sin 6 åriga son och sin fru. Efter ett bråk under vilket mannen är berusad råkar han slå ihjäl en annan man och döms till dödsstraff. När sonen sen växer upp utan pappa och antagligen hör från sin saknande mamma att hans pappa blev dödad av polisen eller regeringen är det nog stor chans att sonen känner sig utsatt och oförstådd och det är personer som känner sig utsatta som kan bli aggressiva och våldsbenägna. Kanske skulle samma son känna sig utsatt och oförstådd om hans pappa satt i fängelse under hans uppväxt, men jag tror i alla fall att det är någon skillnad mellan att ha en död förälder eller en inspärrad förälder. Med hårt jobb är jag som sagt säker på att om några årtionden eller århundraden om det behövs, kan dödsstraff förbjudas helt och därmed antagligen minska annat våld.

Att sluta med dödsstraff är alltså möjligt. En del argumenterar för dödsstraff med Saddam Hussein som exempel. Han var ansvarig för flera hundra om inte tusen avrättningar och mord och många tycker att han verkligen förtjänade ett dödsstraff, och att det dessutom var nödvändigt för att motarbeta Husseins anhängare och lugna dom som under många år lidit under hans regim. Men jag tror att som H B Hammar, etikkonsult, skriver i en debattartikel i Helsingborgs Dagblad; att avrätta Saddam gör honom till en martyr för hans anhängare och att han mycket väl skulle kunna bli en symbol för dom. Detta skulle istället för att minska oroligheterna i Irak öka våldet. Om man istället hade dömt Saddam till livstids fängelse och hans anhängare långsamt hade sett honom åldras och mjukna hade martyrskapet troligen inte uppstått. Det hade också kunnat bli en symbol i kampen mot dödsstraff, att hur hårda brott man än utfört får inte det en demokratisk regering att själva begå brott. Folk kan argumentera att avrättningen av Saddam behövdes för att visa vad som inte tolereras, att det avskräcker personer att begå brott. Jag tror inte på det, en "bekämpa eld med eld" taktik förvärrar bara situationen. Att istället tänka "våld föder våld" är mer passande när det gäller sånt här tycker jag. Därför tror inte jag att avrättningen av Saddam Hussein var rätt. 

Men dödsstraff är ju redan olagligt! Det bryter mot flera artiklar i FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna, framför allt Artikel 3 och Artikel 5. Artikel 3 som lyder; "Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet" är det mest tydliga beviset för att dödsstraff bryter mot de mänskliga rättigheterna. Artikel 5 lyder; "Ingen har rätt att tortera dig eller behandla dig eller bestraffa dig på ett grymt sätt". Jag tycker att dödsstraff även bryter mot denna artikel, för att bli straffat med döden är att bli bestraffad på ett grymt sätt, hur det än utförs. Så om det är olagligt, varför tillåts många länder utföra det då? Det finns många som säger att undantag från Artikel 3 är tillåtna om en domstol fastställer det, undantag som annars kan anses bryta mot den. " Det står varken att dödsstraff skulle utgöra ett undantag till denna artikel eller att artikeln skulle göra dödsstraff oacceptabelt (artikeln är överhuvudtaget inte skriven för rättsskipningen, men om så vore, skulle nog fängelsestraffet vara det tydligaste brottet mot artikeln.)" Skriver David Anderson i sin bok "Dödsstraffet - ett försvar" som svar på att dödsstraff bryter mot Artikel 3. Det här tycker jag faktiskt är en intressant synvinkel, fängelsestraff bryter ju faktiskt mot att alla har rätt till frihet. Det är tänkbart att det här faktiskt gör argumentet att dödsstraff inte borde utövas för att det bryter mot Artikel 3 oanvändbart. Men jag tycker ändå att Artikel 5 är tillräckligt för att man ska kunna påstå att dödsstraff bryter mot de mänskliga rättigheterna. Och ett starkt argument för detta är Artikel 30, som lyder: "Ingen regering, organisation eller människa har rätt att upphäva de fri- och rättigheter som står i denna förklaring." Även fast man kan tänka att eftersom den som begår ett brott till exempel mord, bryter mot denna lag kan man bestraffa gärningsmannen genom att göra detsamma tycker jag att det är fel. Ingen ska bryta mot de mänskliga rättigheterna. För att förtydliga det tycker jag att man borde göra en uppdatering av artikel 3, eller lägga till en ny artikel som förklarar att alla har rätt till frihet, men att en opartisk domstol har rätt att fängsla dömda som dömts på rätt grunder. Därmed skulle argumentet att rätten till frihet bryts av fängelsestraff på samma sätt som rätten till liv bryts av dödsstraff inte vara giltigt. Att Amnesty jobbar så hårt mot dödsstraff tycker jag är bra. Vi bör göra allt som står i vår makt för att deras jobb ska fortskrida och det viktigaste av allt är att sprida kunskap om vad som pågår kring dödsstraff till personer som stödjer det utan att egentligen vara insatta. Som sagt tror jag det är möjligt att stoppa dödsstraff helt och hållet, och det skulle inte behöva ta särskilt lång tid heller bara de som kan och de som skulle kunna göra någon skillnad försökte.

Jag vet att detta citat redan finns med i texten, men det sammanfattar min åsikt om dödsstraff så bra att jag tar med det igen;

" They say an eye for an eye, we both lose our sight, and two wrongs don't make a right"

//Jay-Z

-David Ramnerö.